My Philosophy

Ont i magen. Oförklarliga tårar som bränner. Det går inte att bota det onda när man inte vet vad som gör ont. Jag förstår det helt enkelt inte, har ju haft fyra underbara dagar med underbara människor. Och kanske är det just det. Kanske är det för att allt slår mig som slag i magen när jag inser hur fruktansvärt yttepytte lite jag vet om livet. Om kärlek. Om smärta. Om ensamhet. Om kaos. Jag är och har alltid varit så skyddad. Varför kan inte jag vara lycklig som har haft det så lätt när människor som varit långt nere i skiten ändå har tron kvar på sig själva, på människor och på en högre makt.

Jag vill ha det jag inte får och det jag får vill jag inte ha. My gosh, jag bad aldrig om att bli en sån som tänker för mycket eller är så komplicerad. Så fort jag fått det jag vill ha men inte kan få kommer jag inte vilja ha det längre. Jag vet ju det. Och ändå så hoppas jag att det ska bli annorlunda.

Fyra underbara dagar med underbara människor. Jag måste ompröva mina värderingar. Allt jag kämpat för, vad är det egentligen värt? När jag ligger där stendöd, vad kommer människor säga? Jag vill vara en sån som påverkar. Men hur ska det gå till?

Så länge skutan kan gå- Evert Taube