Pers livsregler Del 1
Sören & Anders, skaparna till Bert och Sune, har skrivit om ännu en finnig tonårspojk med livlig fantasi och ett kärleksliv dödare än en manet i Sahara. Emanuel heter han. Men jag tänker inte skriva om den högst ordinära Emanuel, jag tänker skriva om Per. Per är halvbror till Emanuel, utvecklingsstörd och en av de finaste karaktärer jag vet.
Per har 18 livsregler som han följer. 18 regler alla människor borde följa. Men 18 stycken är många. Det är ju dubbelt så mycket som 9, och hela tredubbelt så mycket som 6. Och kvadraten ur 18 är 4,någonting vilket också är ganska mycket och visserligen är 18 ett reellt jämt tal, men det är ändå....
Ursäkta. Det där var mattenörden i mig som också ville vara med och skriva.
I vilket fall så tänkte jag dela upp de 18 livsreglerna till 9 nu och 9 nästa gång jag sätter mig här och skriver (vilket betyder dagen innan ett annat stort prov) så kommer Del två.
1. Om jag lever ska jag leva och inte vara död.
Enligt Per den viktigaste av dem alla, och jag kan bara hålla med. Lev, för bövelen, lev!
2. Jag måste veta vad jag vill om jag ska kunna bestämma nåt.
Så enkel- så genial. Jag hoppar över denna rätt ofta och upptäcker sedan att jag tog den nedrans osten istället för den jättesöta nallekorven jag egentligen ville ha.
3. Det finns inga dumma. Bara såna som gör dumma saker.
Vi har alla bara sett världen från våra egna pannben. Döm inte någon när du inte vet vad som drev människan.
4. Vi måste prata med varandra. Annars kanske vi glömmer bort hur man gör.
Prata med varandra. Det räknas inte att skvallra, snacka massa bajs, säga hej till brevbäraren eller grymta något till päronen. Prata med varandra. Alla har vi lager, precis som lökar, det är bara att leta lite så hittar man dem.
5. Ät inte den gula snön.
Kommentar onödig.
6. Jag måste älska det jag vill älska. Alltså om jag inte är duktig på det jag vill vara duktig på så får jag lära mig det.
Älska det du älskar och visa det.
7. Det jag tänker om mig själv blir sant. I alla fall för mig själv.
Man är den man tycker att man är.
8. Kan jag inte skämta är jag kanske död innan torsdagen. Och det är nog inte så kul.
Vad säger den engelska dressingen när man öppnar kylskåpet? "No, don't look! I'm dressing!" xD
(OBS, att kunna skämta betyder inte att andra skrattar och det är tur för mig det)
9. Ingen annan behövs för att jag ska kunna känna mina känslor. Alltså: Vem är det som känner? Jag. Vem kan göra nåt åt mina känslor? Jag! Både bra och dåliga, alltså.
Det går inte längre att skylla ifrån sig när jag surar ihop när budget-chokladen är slut på ICA. Jag kan istället göra något åt det och köpa en annan rättvisemärkt choklad (och bli 20 spänn fattigare på kuppen, men nej nej. No hard feelings)
Läs dem, begrunda dem, hämta en macka och läs dem igen.
To be contiuned... (Vilket förövrigt måste vara den mest hatade frasen genom tiderna. Man vill ju inte vänta en hel vecka på att få reda på huruvida det är städtanten eller den nerviga frun som cyanidförgiftade den rike adelsmannen! (Förresten är det aldrig någon av dem. Det brukar sluta med att adelsmannen egentligen var transvestit och förde olaglig handel med röda pennstumpar och därför råkade tugga i sig cyanid, och frun och städtanten hade ett hemligt förhållande sedan 45 år.))
Dagens visa:
Mannen med den vita hatten (16 år senare) - Kent.
over and out.
Per har 18 livsregler som han följer. 18 regler alla människor borde följa. Men 18 stycken är många. Det är ju dubbelt så mycket som 9, och hela tredubbelt så mycket som 6. Och kvadraten ur 18 är 4,någonting vilket också är ganska mycket och visserligen är 18 ett reellt jämt tal, men det är ändå....
Ursäkta. Det där var mattenörden i mig som också ville vara med och skriva.
I vilket fall så tänkte jag dela upp de 18 livsreglerna till 9 nu och 9 nästa gång jag sätter mig här och skriver (vilket betyder dagen innan ett annat stort prov) så kommer Del två.
1. Om jag lever ska jag leva och inte vara död.
Enligt Per den viktigaste av dem alla, och jag kan bara hålla med. Lev, för bövelen, lev!
2. Jag måste veta vad jag vill om jag ska kunna bestämma nåt.
Så enkel- så genial. Jag hoppar över denna rätt ofta och upptäcker sedan att jag tog den nedrans osten istället för den jättesöta nallekorven jag egentligen ville ha.
3. Det finns inga dumma. Bara såna som gör dumma saker.
Vi har alla bara sett världen från våra egna pannben. Döm inte någon när du inte vet vad som drev människan.
4. Vi måste prata med varandra. Annars kanske vi glömmer bort hur man gör.
Prata med varandra. Det räknas inte att skvallra, snacka massa bajs, säga hej till brevbäraren eller grymta något till päronen. Prata med varandra. Alla har vi lager, precis som lökar, det är bara att leta lite så hittar man dem.
5. Ät inte den gula snön.
Kommentar onödig.
6. Jag måste älska det jag vill älska. Alltså om jag inte är duktig på det jag vill vara duktig på så får jag lära mig det.
Älska det du älskar och visa det.
7. Det jag tänker om mig själv blir sant. I alla fall för mig själv.
Man är den man tycker att man är.
8. Kan jag inte skämta är jag kanske död innan torsdagen. Och det är nog inte så kul.
Vad säger den engelska dressingen när man öppnar kylskåpet? "No, don't look! I'm dressing!" xD
(OBS, att kunna skämta betyder inte att andra skrattar och det är tur för mig det)
9. Ingen annan behövs för att jag ska kunna känna mina känslor. Alltså: Vem är det som känner? Jag. Vem kan göra nåt åt mina känslor? Jag! Både bra och dåliga, alltså.
Det går inte längre att skylla ifrån sig när jag surar ihop när budget-chokladen är slut på ICA. Jag kan istället göra något åt det och köpa en annan rättvisemärkt choklad (och bli 20 spänn fattigare på kuppen, men nej nej. No hard feelings)
Läs dem, begrunda dem, hämta en macka och läs dem igen.
To be contiuned... (Vilket förövrigt måste vara den mest hatade frasen genom tiderna. Man vill ju inte vänta en hel vecka på att få reda på huruvida det är städtanten eller den nerviga frun som cyanidförgiftade den rike adelsmannen! (Förresten är det aldrig någon av dem. Det brukar sluta med att adelsmannen egentligen var transvestit och förde olaglig handel med röda pennstumpar och därför råkade tugga i sig cyanid, och frun och städtanten hade ett hemligt förhållande sedan 45 år.))
Dagens visa:
Mannen med den vita hatten (16 år senare) - Kent.
over and out.
Relativitetsteorin
Allting är relativt.
En torsdag kan bli världens sämsta dag pga av ett tappat busskort eller bara ett vg i spanska. När man kommer hem är chokladglassen slut och kvar finns bara den där äckliga med päronsmak. Sen utgår Heroes ur tv-programmet till fördel för någon välgörenhetsgala. Humöret körs i botten. Man förstår inte varför Gud, om han finns, bestämt att jag skulle få värsta dagen av alla.
Tvåhundra meter bort i ett radhus får en kvinna bara två knytnävsslag mot halsen, inte en enda mot ansiktet. Hon kan inte förstå sin tur just denna torsdag. Hon lyckas även med konststycket att sätta på tv:n och se ett par minuter på en gala stödd av rädda barnen, medan hennes man snarkar högljutt i soffan. Hon förstår inte sin tur och tackar Gud för att han gett henne en ljusglimt att hålla fast vid...
Allting är relativt.
Det betyder att allt beror av något annat, dvs något anses som bra enbart när något annat är sämre. Allting är verkligen allting. Någon kan vara sådär mega-gulliplutt-snutti-snygg ena dagen för att nästa dag, i annat sällskap, bli en högst ordinär nobody.
Visst är det hemskt?
Alla jämför och rankar. Det går inte att säga att man inte gör det, för det är en instinkt alla människor har. Vi söker alltid efter det bästa. Från början gällde det ju att hitta den hårigaste mannen som kunde hålla barnen varma eller något liknande.
Mjo, kraven har väl ändrats en aning, men förmågan att jämföra sitter alltid där. Och inte bara för människor.
Tänk marsvin. (Jag tänker rätt ofta på marsvin förövrigt, ni skulle bara se min karta över kolets och kvävets kretslopp, där kryllar det av marsvin). Tänk som ett marsvin. Du är hårig och har ingen svans men två framtänder och två fladderöron. Om någon lägger fram ett vackeret krispigt salladsblad och ett (lika gott) men fult och inte lika grönt salladsblad så är det klart som korvspad att du tar det krispiga!
(Kassa liknelser är min grej, det är bara att förstå, acceptera och gå vidare..)
Men vi jämför inte bara människor utan även tillstånd och händelser. Ett tillstånd kallat lycka verkar vara alldeles särdeles populärt. Kruxet med det är att det bara inträffar när något är alldeles särdeles roligt/bra/mysigt.
Vilkt betyder att det är fysiskt omöjligt att alltid vara lycklig. Newtons 25:e lag.
Allt blir vardag så småningom. Man kan väja sig vid nästan allt. Vilket betyder att man hela tiden måste söka nya lyckokickar. Hur tröttsamt blir inte det i längden?
Men något som gör det hela lite lite lättare att bli lycklig är att tänka relativt på ett bra sätt. Tänka på allt vi har som är få förunnat.
Frihet.
Pengar till en hamburgare.
En mamma och pappa.
Eget rum.
Egen mormor.
En frisk kropp.
En hel kropp som inte fått ta tusen slag.
Självförtroende.
Framtid.
Det viktigaste man måste göra i jakten på lycka är att inte ta sina små lyckopiller för givet.
Dagens visa:
Life on Mars- David Bowie.
En torsdag kan bli världens sämsta dag pga av ett tappat busskort eller bara ett vg i spanska. När man kommer hem är chokladglassen slut och kvar finns bara den där äckliga med päronsmak. Sen utgår Heroes ur tv-programmet till fördel för någon välgörenhetsgala. Humöret körs i botten. Man förstår inte varför Gud, om han finns, bestämt att jag skulle få värsta dagen av alla.
Tvåhundra meter bort i ett radhus får en kvinna bara två knytnävsslag mot halsen, inte en enda mot ansiktet. Hon kan inte förstå sin tur just denna torsdag. Hon lyckas även med konststycket att sätta på tv:n och se ett par minuter på en gala stödd av rädda barnen, medan hennes man snarkar högljutt i soffan. Hon förstår inte sin tur och tackar Gud för att han gett henne en ljusglimt att hålla fast vid...
Allting är relativt.
Det betyder att allt beror av något annat, dvs något anses som bra enbart när något annat är sämre. Allting är verkligen allting. Någon kan vara sådär mega-gulliplutt-snutti-snygg ena dagen för att nästa dag, i annat sällskap, bli en högst ordinär nobody.
Visst är det hemskt?
Alla jämför och rankar. Det går inte att säga att man inte gör det, för det är en instinkt alla människor har. Vi söker alltid efter det bästa. Från början gällde det ju att hitta den hårigaste mannen som kunde hålla barnen varma eller något liknande.
Mjo, kraven har väl ändrats en aning, men förmågan att jämföra sitter alltid där. Och inte bara för människor.
Tänk marsvin. (Jag tänker rätt ofta på marsvin förövrigt, ni skulle bara se min karta över kolets och kvävets kretslopp, där kryllar det av marsvin). Tänk som ett marsvin. Du är hårig och har ingen svans men två framtänder och två fladderöron. Om någon lägger fram ett vackeret krispigt salladsblad och ett (lika gott) men fult och inte lika grönt salladsblad så är det klart som korvspad att du tar det krispiga!
(Kassa liknelser är min grej, det är bara att förstå, acceptera och gå vidare..)
Men vi jämför inte bara människor utan även tillstånd och händelser. Ett tillstånd kallat lycka verkar vara alldeles särdeles populärt. Kruxet med det är att det bara inträffar när något är alldeles särdeles roligt/bra/mysigt.
Vilkt betyder att det är fysiskt omöjligt att alltid vara lycklig. Newtons 25:e lag.
Allt blir vardag så småningom. Man kan väja sig vid nästan allt. Vilket betyder att man hela tiden måste söka nya lyckokickar. Hur tröttsamt blir inte det i längden?
Men något som gör det hela lite lite lättare att bli lycklig är att tänka relativt på ett bra sätt. Tänka på allt vi har som är få förunnat.
Frihet.
Pengar till en hamburgare.
En mamma och pappa.
Eget rum.
Egen mormor.
En frisk kropp.
En hel kropp som inte fått ta tusen slag.
Självförtroende.
Framtid.
Det viktigaste man måste göra i jakten på lycka är att inte ta sina små lyckopiller för givet.
Dagens visa:
Life on Mars- David Bowie.
over and out.
