Relativitetsteorin
Allting är relativt.
En torsdag kan bli världens sämsta dag pga av ett tappat busskort eller bara ett vg i spanska. När man kommer hem är chokladglassen slut och kvar finns bara den där äckliga med päronsmak. Sen utgår Heroes ur tv-programmet till fördel för någon välgörenhetsgala. Humöret körs i botten. Man förstår inte varför Gud, om han finns, bestämt att jag skulle få värsta dagen av alla.
Tvåhundra meter bort i ett radhus får en kvinna bara två knytnävsslag mot halsen, inte en enda mot ansiktet. Hon kan inte förstå sin tur just denna torsdag. Hon lyckas även med konststycket att sätta på tv:n och se ett par minuter på en gala stödd av rädda barnen, medan hennes man snarkar högljutt i soffan. Hon förstår inte sin tur och tackar Gud för att han gett henne en ljusglimt att hålla fast vid...
Allting är relativt.
Det betyder att allt beror av något annat, dvs något anses som bra enbart när något annat är sämre. Allting är verkligen allting. Någon kan vara sådär mega-gulliplutt-snutti-snygg ena dagen för att nästa dag, i annat sällskap, bli en högst ordinär nobody.
Visst är det hemskt?
Alla jämför och rankar. Det går inte att säga att man inte gör det, för det är en instinkt alla människor har. Vi söker alltid efter det bästa. Från början gällde det ju att hitta den hårigaste mannen som kunde hålla barnen varma eller något liknande.
Mjo, kraven har väl ändrats en aning, men förmågan att jämföra sitter alltid där. Och inte bara för människor.
Tänk marsvin. (Jag tänker rätt ofta på marsvin förövrigt, ni skulle bara se min karta över kolets och kvävets kretslopp, där kryllar det av marsvin). Tänk som ett marsvin. Du är hårig och har ingen svans men två framtänder och två fladderöron. Om någon lägger fram ett vackeret krispigt salladsblad och ett (lika gott) men fult och inte lika grönt salladsblad så är det klart som korvspad att du tar det krispiga!
(Kassa liknelser är min grej, det är bara att förstå, acceptera och gå vidare..)
Men vi jämför inte bara människor utan även tillstånd och händelser. Ett tillstånd kallat lycka verkar vara alldeles särdeles populärt. Kruxet med det är att det bara inträffar när något är alldeles särdeles roligt/bra/mysigt.
Vilkt betyder att det är fysiskt omöjligt att alltid vara lycklig. Newtons 25:e lag.
Allt blir vardag så småningom. Man kan väja sig vid nästan allt. Vilket betyder att man hela tiden måste söka nya lyckokickar. Hur tröttsamt blir inte det i längden?
Men något som gör det hela lite lite lättare att bli lycklig är att tänka relativt på ett bra sätt. Tänka på allt vi har som är få förunnat.
Frihet.
Pengar till en hamburgare.
En mamma och pappa.
Eget rum.
Egen mormor.
En frisk kropp.
En hel kropp som inte fått ta tusen slag.
Självförtroende.
Framtid.
Det viktigaste man måste göra i jakten på lycka är att inte ta sina små lyckopiller för givet.
Dagens visa:
Life on Mars- David Bowie.
En torsdag kan bli världens sämsta dag pga av ett tappat busskort eller bara ett vg i spanska. När man kommer hem är chokladglassen slut och kvar finns bara den där äckliga med päronsmak. Sen utgår Heroes ur tv-programmet till fördel för någon välgörenhetsgala. Humöret körs i botten. Man förstår inte varför Gud, om han finns, bestämt att jag skulle få värsta dagen av alla.
Tvåhundra meter bort i ett radhus får en kvinna bara två knytnävsslag mot halsen, inte en enda mot ansiktet. Hon kan inte förstå sin tur just denna torsdag. Hon lyckas även med konststycket att sätta på tv:n och se ett par minuter på en gala stödd av rädda barnen, medan hennes man snarkar högljutt i soffan. Hon förstår inte sin tur och tackar Gud för att han gett henne en ljusglimt att hålla fast vid...
Allting är relativt.
Det betyder att allt beror av något annat, dvs något anses som bra enbart när något annat är sämre. Allting är verkligen allting. Någon kan vara sådär mega-gulliplutt-snutti-snygg ena dagen för att nästa dag, i annat sällskap, bli en högst ordinär nobody.
Visst är det hemskt?
Alla jämför och rankar. Det går inte att säga att man inte gör det, för det är en instinkt alla människor har. Vi söker alltid efter det bästa. Från början gällde det ju att hitta den hårigaste mannen som kunde hålla barnen varma eller något liknande.
Mjo, kraven har väl ändrats en aning, men förmågan att jämföra sitter alltid där. Och inte bara för människor.
Tänk marsvin. (Jag tänker rätt ofta på marsvin förövrigt, ni skulle bara se min karta över kolets och kvävets kretslopp, där kryllar det av marsvin). Tänk som ett marsvin. Du är hårig och har ingen svans men två framtänder och två fladderöron. Om någon lägger fram ett vackeret krispigt salladsblad och ett (lika gott) men fult och inte lika grönt salladsblad så är det klart som korvspad att du tar det krispiga!
(Kassa liknelser är min grej, det är bara att förstå, acceptera och gå vidare..)
Men vi jämför inte bara människor utan även tillstånd och händelser. Ett tillstånd kallat lycka verkar vara alldeles särdeles populärt. Kruxet med det är att det bara inträffar när något är alldeles särdeles roligt/bra/mysigt.
Vilkt betyder att det är fysiskt omöjligt att alltid vara lycklig. Newtons 25:e lag.
Allt blir vardag så småningom. Man kan väja sig vid nästan allt. Vilket betyder att man hela tiden måste söka nya lyckokickar. Hur tröttsamt blir inte det i längden?
Men något som gör det hela lite lite lättare att bli lycklig är att tänka relativt på ett bra sätt. Tänka på allt vi har som är få förunnat.
Frihet.
Pengar till en hamburgare.
En mamma och pappa.
Eget rum.
Egen mormor.
En frisk kropp.
En hel kropp som inte fått ta tusen slag.
Självförtroende.
Framtid.
Det viktigaste man måste göra i jakten på lycka är att inte ta sina små lyckopiller för givet.
Dagens visa:
Life on Mars- David Bowie.
over and out.
Kommentarer
Trackback
