Jag tänker - därför är jag (en biverkning)
Man har fått avliva hundar pga detta simpla beteende. Hemskt är vad det är. (Tänk att vara besatt av sin egen rumpa... ueeh. Hellre någon annan kroppsdel, skulle jag säga. Vem vill stirra på sin egen bak 24 7? ) Sedan tänkte jag lite längre. Om hundar kan bli rump-maniska, då kan ju människor det också? Vi människor har utvecklats från de buffelälskande spritt språngande nakna neanderthalarna till en något mer nutida påklädd version, men råkade även vi odla en liten biverkning av allt vårt tänkande och humhummande?
(Nu har vi kommit till en del jag skule vilja kalla:) Flumiflumflumiflum. Ta en liten stund och fundera på allt vackert som människan åstadkommer varje dag, helst på m: målningar, majs, massa IPhone, marmelad. Dessutom ska alla berätta allt de vet om målningarna, majsen, massa IPhoneerna och marmeladen. Resultatet? Slå på tv:n. Massvis med information som bara spys ut i etern och sedan landar i vår hjärna. Det är inte märkligt att man blir lite trött i hjärnan ibland. Biverkningen till all vår grova utveckling blir att vi tänker för mycket!
Vi spenderar all denna tid på att tänka över saker och ting, oavsett hur viktiga de är för vår direkta överlevnad: Stängde jag av strykjärnet, hur mår amanda jensen, varför ska bullar jäsa, är George Cloonyey snygg i gula hotpants, ser min rumpa stor ut i den här, hur många makaroner tappade jag på golvet, varför heter det egentligen makaron...?
Jag vet precis hur det är, för jag är värsta sortens tänkare. Jag kan fastna i tankebanor jag sedan inte kan släppa. Exempel: Varför skriver jag en blogg om hur det är onödigt att tänka så mycket när bloggen just kräver att jag tänker mycket när jag egentligen inte borde tänka alls.
Kanske sitter vi där om 100 år, på våra feta arslen förövrigt, och tänker på att tänka på att tänka på att göra något. Om vi inte aktar oss kanske vi hamnar där. Så fram med alla fördummande medel vi kan komma åt! Tillsammans kan vi stoppa den otäcka tänka-trend som spider sig som pesten genom Sverige i form av mer eller mindre genomtänkta bloggar. Dela ut big brother - femte säsongen, lite hasch och George W Bush till varenda kotte därute ute i stugorna - de blir nutidens bromsmediciner. Fördumma er, innan det är försent! Fördumma er innan vi börjar springa runt runt runt för att jaga vår egna tanke.
Dagens visa:
Arrest me 'til it hurts - The Deportees
over and out.
Kärleksshopping
Vi är lurade. Någonstans under Upplysningen glömde man att ifrågasätta en av samhällets och världens stora samtalsämne - själva kärnan för mäskligheten. Det finns ständigt runt omkring oss: på bussen, i musiken, i filmer, förhoppnignsvis i ditt hem, i skolan, i böcker, flitigt i dagrömmeri och ständigt i vårt undermedvetna (och nu pratar jag inte om melodifestivalen, utan om): Kärleken.
Back to basics: Vad är kärlek? Ärligt talat - det borde ju gå att snacka om det på ett sunt plan utan att dra klichéer och bli alldeles sentimental. Vad är det?
Är det bara ett kemiskt ämne som gör att vi känner oss dragna till en partner, parar oss och får oss att tycka om varandra tillräckligt länge för att barnet ska födas och påbörja sitt liv, ca 1,5 år? .Längre än så kan man inte ha förälskelsehormoner i kroppen har vetenskapen bevisat, men människor håller ju ihop längre tid än så, så vad handlar det om? Varför?
Ett populärt svar på frågan vad kärlek är är: "Åh, det är när han har städat hemma / lagt en hjärtformad ärta på kudden / när man vill leva hela livet tillsammans med någon/ när man tycker om samma ost osvosv"
Hey, det där är inget svar på frågan! De där ofantligt irriterande svaren är vad kärleken får för konsekvenser för de som bär på smittan.
Om man ser på det rent vetenskapligt: Det finns inga faktiska bevis för att kärleken existerar, mer än följderna.
Men okej, om jag släpper på cynismen ett litet tag, och medger att det faktiskt finns sådant som att människor tycker väldigtr mycket om varandra. Det är också väldigt irriterande.
Det som bordde vara det finaste på jorden har blivit kommersiellt och nästan ett krav för att du ska kunna stoltsera med ditt liv som lyckligt.
Överallt finns de - de kära paren. Det är så man kan spy. För det gör att alla andra andra också måste söka den, och helt plötsligt har "jag älskar sig" förlorat sin innebörd. Jag tror visserligen itne att det finns en viss gräns för hur många man kan älska, men att lättvindigt slänga ur sig de tre må orden till ens 50 närmaste vänner på bilddagboken är en aning förhastat. De har blivit inflation i "jag älskar dig". För, trots vad jag skrev innan om kärleken vara eller icke vara, så tror jag att ibland så hittar man en annan människa som man passar ofantligt bra ihop med.
Det är som att hitta de perfekta jeansen. Man har givetvis haft andra jeans som man tyckt om. Ett par som fått låren att minska två storlekar, och en annan som lyft upp rumpan som om den inte löd under gravitationskraften. "Jag älskar dom!" slänger man ur sig i provrummet, men efter ett par veckor har Jeansen bara blivit ännu ett plagg att fylla garderoben med. Vissa lever hela livet på detta vis - de hittar de rätta jeansen för stunden.
Andra hittar faktiskt Jeansen. De jeansen som gör att man tycker att man blir en bättre människa i dem. De som man använder tills det bara är trådar kvar av dem, och sedan har dem som älsklingspyjamasbyxor.
Jag vill verkligen att kärlek ska vara logiskt och förutsägbart - det hade passat min natuvetenskapliga hjärna mycet bättre, men tyvrr så är det väldigtsvårt att prata och skriva om något så individuellt.
Etfersom jag är jag, kommer här ännu ett älskat filmcitat fårn filmen: Sex lektioner i kärlek
Talking about love is like dancing about architecture
så jag slutar med det, och slänger in en fin text istället.. Storyn är inte påhittad av mig, men det är min version av den.
Tidlös
Det var en stjärnklar kväll och parken badade i silvervitt månljus. Ett par kom strosande längs med kanten på den lilla sjön. Mellan dem rådde hemtrevlig tystnad, och då och då såg de på varann och log åt något bara de förstod. Han såg månljuset reflekteras i hennes ljusa hår och kom på sig själv med att le fåraktigt. De vek av från stigen och började gå ut längs den smala stenpiren ut i sjön.
"Å, jag önskar att jag fick ha dig för mig själv jämt!" klagade han plötsigt och såg på henne med låtsad förargelse.
Hon skrattade och slängde åt honom en slängkyss
"Ja, visst är det förfärligt utan mig" sa hon leende.
Han tog hennes hand och hon kramade lätt tillbaka. Han blev plötsligt allvarlig. Stannade till och vände sig mot henne.
"Jag menar allvar" sa han" jag lever bara de stunder jag får vara med dig, vilket är alltför sällan."
Hon såg på honom, på hans ärliga uppsyn och hans vackra händer som höll i hennes.
" Du vet att jag känner likadant" sa hon och slog ner blicken "men du vet också hur stränga de är där hemma. Jag måste vara hemma klockan tio."
Han suckade och visste att hon hade rätt.
"Du ska veta", sa han och nu var det hans tur att slå ner blicken "att jag aldrig känt såhär för någon innan.. Du är det finaste jag vet".
Han kände hennes armar omkring sig och kramade henne tätt intill sig. På det sättet stod de tillsammans en liten stund och betraktade det mörka vattnet och ringarna på vattnet som bildades då små vågor slog mot piren. Tiden verkade inte relevant, i denna nya värld där endast de två existerade. Men alltför snabbt pockade verkligheten på igen.
"Klockan är mycket" Han såg på klockan "Snart tio. Vi borde gå tillbaka."
Hon nickade modtulet.
"Vi se imorgon också" Hon log, "och jag kan knappt vänta."
De log ännu en gång mot varandra, slagna av den närhet de kände. Sådan ovanlig samhörighet. De gick in mot stranden och vidare i parken. De flätade ihop sina händer, såg på varandra en sista gång för ikväll, och gick långsamt tillbaka till ålderdomshemmet...
Slut
Dagens visa:
Amerika - Bo kasper Orkeser / Simon &Garfunkel
over and out.
Ögongodis
Babben Larsson - nejeh.
James McAvoy- yesthanks.
Fredrik Reinfeldt - pff.
Jag har aldrig träffat eller ens sett någon av dessa personer på riktigt, och ändå är jag så stensäker på att jag hellre vill ha James McAvoy (googla, pojkar och flickor, googla) inslagen i rosa papper på min födelsedag än Fredde. Varför?
Veckans heta ämne: Skönhet.
Skönhet - smaka på ordet. Bolla runt det ett tag, gurgla och svälj ner det med lite mjölk.
Skönhet, vad betyder det egentligen? Vad är det som har bestämt att jag föredrar en rak näsa framför en med, ska vi säga, karaktär. Varför anses det snyggare att vara lång (för killar främst) än att vara kort?
Varför tycker jag att en riktigt gosig munktröja på en kille är så många tusen gånger hetare än kostym och skjorta?
Det hela är egentligen märkligt. Hur några annorlunda vinklar i ansiktet kan flytta en människa från jag-vill-ha-dig-24-7-facket till jag-ser-hellre-på-kassa-vänner-avsnitt-än-på-dig-facket.
I tisdags passade jag på att fråga den coola vikarie kemi-tanten varför människor på jorden dessutom verkar dras till olika saker. I en stam i Afrika vinner man flickornas hjärtan i direkt proportion till hur mycket underhudsfett man har. Skickar vi ner Göran P så kommer han nog aldrig hem igen... (I den stammen vinner man också respekt på att hoppa bungyjump, med en stel lian... men det är en helt annan historia. I sverige vinner man visserligen respekt från vissa av att köra runt runt med en moppe utanför en mack hela nätterna.. men det är också en annan historia)
I Asien har man i alla tider hållit mycket hårt på sin bild av skönhet. Där snörades fötterna ihop på alla flickor så att de inte blev längre än typ storlek 30. (Och tack Gud, för att vi inte gör det i Sverige nu! Mina 40-fötter hade aldrig förlåtit mig..!)
Grace och kvinnlig skönhet i form av långt uppsatt hår och vit hud var det guldskimrande idealet.
Men nu, nu ändras deras idealbild. Nu ska det västerländska idealet efterföljas, och vilka metoder många unga asiatiskor tar till är extremt. Benoperationer där man lägger in extra benvävnad för att bli längre - en smärtsam och låångsam process. Upp till ett år tar det att läka (vilket är lite ironiskt, för om man inte rör sig på ett år blir man väl tjock istället...? Men det är väl också ganska västerländskt.) Flickor opererar ögonen för att få bort det typiskt asiatiska hudvecket och därmed se mer amerikanskeuropeeiska ut...
Och jag kan inte bli annat än sorgsen. Jag tycker att bland det vackraste som finns är en riktig vacker asiat. Hon kan bli vacker på ett helt annat sätt än vi kan. Någon som skulle tacka nej till Lucy Liu? Någon?
Självklart finns det någon, någon som tycker att Lucy Liu inte är mycket att hänga i julgranen men som inte kan sluta tänka på Lotta Bromé i en lackklänning och tomtemössa. Mina damer och herrar, här kommer det hatade citatet: Smaken är som baken - delad.
Och det är banne mig sant! Om vi ser oss omkring, människor dras till varandra av de mest varierande anledningar. Så trots alla ideal som vi försöker följa är det ändå ofta våra säregenheter som gör att vi uppmärksammas och blir en del av ett par. Jag vet en flicka som totaldissar killen om han har fula skor, medan en annans högsta prioritering är att pojken i fråga har mjuka öron.
Tough shit, right? Hur mycket vi än försöker bli det ideal som alla älskar, så är det våra saker som gör oss unika folk faller för. (Bla bla bla Kliché efter kliché radas upp, ni märker det va? Ursäkta, men för en gångs skull så håller jag verkligen med klichéerna)
"Men insiiidan då? Man faller ju för vem personen äääär och inte hur den ser ut". Detta sägs ofta av en tjej som matchar en änglalik uppsyn med jordens snyggaste kille i handen.
Jomenvisst, jag skulle kunna dra min politiska korrekthet ett snäpp längre och ta diskussionen om vad som är viktigast, utsida vs insida, men då tror jag att även jag skull få kväljningar och känna mig kvävd av allt gulligull jag-säger-precis-vad-man-borde-shit. Visst kan en fantastisk insida få oss att överge alla våra föreställningar om snyggt, o ja, men jag kände för att vara sådär ytlig ett tag. Okej? snälla?
Nu snackar vi utsida. Hård, kall, men ibland ack så fager.
Kanske är våra hjärnor programmerade att falla för det som är mest lämpat ur överlevnadssynpunkt (evolutionsteorin osv osv), men att det någonstans på vägen mellan Lucy (apmänniskan) och Lucy (assnygga asiaten) blev lite snedvridet.
Hela min hjärnbark skickar starka signaler att munktröjor is teh shit, men den har glömt bort varför.
För all del, det kanske fortfarande finns en mening. En munkjackas luva är ju ypperligt praktiskt att värma och bära omkring nyfödda barn i till exempel, och Johnny Depps långa hår gör ju att han kan kamouflera sig fantastiskt bra bland mc-gäng. En mycket nyttig egenskap för att överleva i USA, må jag säga.
Så vad vi tycker är ubersnyggt är enbart baserat på hur praktiskt det är? Nää, jag tror ändå inte det. På något vis har t o m jag svårt att hitta en överlevnadsfördel med mjuka öron... (men fyll gärna i om ni kommer på något!)
Tänk om det är så att vi bara har fått för oss att någonting är snyggt. Precis som alla på 80-talet fick för sig att stringbody matchat med blå mascara och pudelfriss var snyggt, så kan väl alla de senaste 2000 åren ha fått fel snygghetsideal. Tänk, om vi vaknar en dag och bara känner en oemotståndlig lust att se på riksdagsdebatten enbart för att bevittna hur Lars Leijonborg drar handen genom sitt silversprängda hår och ser oss djupt i ögonen med sina något sneda ögon...
Men på riktigt, lek med tanken. (alltså lek på riktigt) Släpp alla förutfattade meningar du har om vad som är snyggt, och försök att se människor som om alla gick omkring som Mr Universum. Om man säger till sig själv att något är snyggt tillräckligt länge- då blir det också på det viset. Faktum.
Men, medan vi förändrar hela världens bild av skönhet så ta tillfället i akt att på bussen, i stan och i skolorna spana in allt ögongodis som vandrar omkring därute. Människor man uppskattar för att det är godis för ögonen att enbart se på dem.
(I just can't help myself, James. Har jag nämnt att grön sammetsjacka är den nya munkjackan för min del?)
Dagens visa:
I got high - Afroman
over and out.
Änglar och Naturvetare
Det finns saker som mitt liv vilar på, några grundläggande byggstenar:
- Mina vänner, att vi är sams och mår bra tillsammans
- Att jag får pressa hjärnan med sinusformler (nej, det är inget snuskigt. tyvärr?)
- Vissheten om att framtiden är långt bort
- Dansa.
Döm om min förvåning när mitt nya favoritämne (eller nja,,, det hade väl inte så mycket att konkurrera med) har blivit Religion. (da da da dooom..)
På högstadiet var det ämnet då jag verkligen fyllde mina anteckningsblock- aldrig målade jag så mycket fina figurer och klotter som på religionskunskapen! Vagt kommer jag ihåg något om fem pelare i Judendomen och ja, där tar det slut.
Min förtjusning för religon kan till viss del bero på att jag har min gotländska mys-lärare i ämnet,( och att vi har så frukostvänliga bänkar i det klassrummmet. )
Idag gick vi igenom människors syn på hela religionbiten och lite etik-och-moral, lightversionen.
"Ja, då har vi sju minuter kvar" säger läraren och börjar skriva på tavlan. "Då vill jag att ni svarar på dessa frågor lite kort och lämnar in med namn på".
Fråga 1: vad tror du på?
Fråga 2: vad händer efter döden?
Fråga 3: Vad är meningen med livet?
Betänketid: 2 minuter och 20 sekunder per fråga.
En baggis, särskilt när det gäller frågor som människor brottats med i minst 10 000 år.
1. Vad tror du på?
Jag tror på en allmänt positiv energi i universum, hur Tomas di Leva-flum det än låter. "Om du verkligen vill något, så kommer hela universum verka för att du ska lyckas" står det i Alkemisten (en bok. Du vet, med pärm och bokstäver i och sånt.) Lite naivt måste jag säga, för alla kan ju inte få som de vill, men på något vis tror jag på det där med balans. Att alla får sin del av tur och godhet, och det är upp till oss själva att förvalta det på bästa sätt.
2. Vad händer efter döden?
Här har jag Ingen som helst aning, och jag känner mig rätt så öppensinnad för vad som komma skall..
Det kanske blir som i Bröderna Lejonhjärta, att vi ser ljuset och körsbärsblommor och söta små farbröder när vi dör. Eller så återföds vi som det universum tycker vi förtjänar (fast, hur vet man vad som är bra att vara? En svamp, exempelvis, borde göra betydligt mindre skada än en människa under en livstid. Dalai Lama och Nelson Mandela kanske vi hittar om några år i Härskogen, reinkarnerade som en Karl Johansvamp och Skivsopp. Värt att begrunda nästa gång du äter champinjoner. Det kan vara före detta Heliga Birgitta som just nu blir en del av ditt magsäcksinnehåll...)
Eventuellt så försvinner allt när man dör. Våra tankar och känslor och minnen förpassas till hjärnbarken till vi äts upp av maskar och de är borta för alltid. Ur en anturvetenskaplig synvinkel - varför inte? Tvek på om någon ändå skulle tycka mina egocentrerade dagisminnen från -94 skulle bara intressanta om de kunde hitta de om ett tag ändå...
Pärleporten är en annan favorit bland svaren, det hade varit så mysigt att få nynna på sången och fundera på att min gamla söndagssklefröken faktiskt hade helt rätt; Han har öppnat pärleporten (förhoppningsvis, om inte...)
Om inte jag hamnar i helvetet. Då är det möjligt att jag får betala för alla brott jag begått. Pennor som stults, böcker ej tillbakalämnade, gröt ej uppäten (gedigen lsista än så länge som ni märker). "jahopp, det blir 23 dagar i skärselden det. Nästa!" Denna version är lite obehaglig så den glömmer jag. Det är så man ska hantera obehagliga ting, glöm glöm.
Visst kan det bli så när man dör- det är tänkbara alternativ. Men mest tror jag på att vi är konstruerade så att vi inte ska kunna förstå det - surt sa räven! När man dör kommer man in i en helt annan dimension, där tid inte finns och rum är en bagatell, där nirvanan flödar omkring som små rosa sniglar mitt uppe i ett nyårsfirande på Bali tillsammans med Tomas Bodström och anna book....
Ursäkta. Men ni förstår poängen. Bortom vår fattningsförmåga. Tror jag.
3. Vad är meningen med livet?'
Meningen med livet är enkelt. Försök uppfylla dina drömmar och ta hand om människor omkring dig på vägen.
Ju mer jag funderade på livsfrågorna (under de sju minutrarna runt tio idag) så insåg jag att det finns en filosofi som stämmer rätt så bra överens med mina förvirrade tankar: Buddhismen.
(En stor fördel är också att det är anses fint att bli tjock och få rosa solbränna, ya know, Buddhawannabe.. lycka!)
Visste ni förresten att en av de få tillhörigheter som buddhistiska munkar får äga är en vattensil? Varför då? Jo, av den enkla anledningen att de måste sila bort mygg ur vattnet, i deras religion är synden att ta ett liv det värsta du kan göra. Och en myggas liv räknas den med, även om myggan är lite kort i rocken.
Orange har alltid varit en färg jag passat i, så varför inte slå slag i saken? Fram med silen, och buddhismen- här kommer jag!
Dagens visa:
Scarborough Fair - Simon & Garfunkel
En av de finaste låtar som någonsin skrivits. Självklart helt objektivt.
jonatan, jag ser ljuset.
over and out.
00.51
Tjädertuppar är underbara djur. När de hamnar i en stridssituation, så väljer de mellan två alternativ: Fly eller fäkta. Om de inte kan bestämma sig så kommer de hux flux på ett tredje alternativ: Att somna. (Faktiskt, det är sant. Detta är vad man lär sig i Biologi A. Detta är det enda man lär sig av värde i Biologi A.)
Jag inser att jag nog är femtedel tjädertupp på något vänster. Jag kör deras taktik ganska ofta. Ska jag borsta tänderna eller ta ut linserna? Nej, jag plockar ögonbrynen.
Ska jag stressa till skolan eller äta frukost? Nä, då börjar jag rensa smsen i inkorgen.
Vad är det som får oss att göra dessa saker? Vad är det som driver oss?
Mja, först och främst så ska vi tillfredsställa alla våra grundläggande begär: Mat, sömn, sex, bekräftelse och behovet av tidsfördriv. Att stilla behovet av mat, sömn och sex känns ju rätt enkelt, men sen blir det klurigare. När vi vet att vi gör saker, men utan att veta varför, då kan du slå¨diog i backen på att de andra behoven är det som manipulerar din hjärna. Till exempel varför jag sitter här halv ett på natten och bloggar samtidigt som jag läser om engelska litteraturens pretto-författare istället för att sova. Det är något starkare än sömn-behovet som driver mig (och då är det banne mig starkt!).
Mat-behovet är det inte. Det enda jag får tugga på är den hemska engelskahäftet, fullt med fibrer dock. Sexdriften är det inte heller, jag kan ju inte påstå att engelska författare är rätta sättet att uppfylla det behovet, inte för mig iaf (inga fördomar här inte). Då var de bara två kvar; tidsfördriv eller bekräftelse.. Jag skulle gissa på det senare, i både bloggfallet och pluggfallet.
Att blogga ger bekräftelse- det är väl hela tanken. Alla som säger något annat ljuger. Människor med ett behov (aha! där har vi ett till!) av att säga åt andra människor hur världen fungerar är det fullt av i Bloggland. Men var snälla mot oss, det kunde lika gärna varit ni som fått den egenskapen. Det är slumpen som avgör, ni vet, världen fungerar så.
Man behöver inte vara Dalai Lama för att räkna ut att hela prettoförfattargerjen drivs av bekräftelsebehov. Visst, min engelskalärare är inte någon man vill hänga i julgranen (eller ha i närheten under julhögtiden alls) men på något märkligt freudianskt sätt så vill jag väl imponera på henne ändå. Tanken att detta behov sitter så djupt i mitt medvetande att det håller mig vaken är ganska skrämmande.
00.51. Det är tiden då jag tänker mest upptäckte jag för länge sedan, remember? 00.52. Och där var ögonblicket förbi. Men i någon reklampaus eller när ni har tid; stanna upp ibland, tänk över vad det är som driver er. Vem har bestämt att det är viktigt att jag vet om att William Thackeray föddes i Calcutta?
Och när ni ändå är i sånt skönt tänka-flow, passa då på att reflektera över om målet är värt allt blod, svett och tårar man lägger ner på vägen?
Och när ni går upp i spin för att livet är en enda stor ursoppa och allt blir förvirrat och börjar likna utsikten (insikten?) i ett kalejdoskop, ta då lärdom av tjädertupparna. Släpp allt, töm hjärnan och ta dig en korvmacka.
Dagens visa:
Born to run - Bruce Springsteen
över och ut.
Men detta är unikt!
Är itne det en rätt skrämmande tanke? Detta är vad jag kommit fram till under min rätt långa radiotystnad här. Att allt redan är skrivet. Allt är redan tänkt.
Visste ni att endast 20% av alla tankar man tänker under en dag är tankar man inte tänkt förut? Och i ärlighetens namn, varför skulle mina tankar vara något speciellt?
Jag tror att jag drabbats av tänk-kramp. Ni vet, på det är sättet som författare drabbas av skrivkramp, och kosntnärer får slut på inspiration. Jag har hört mer än en författare klaga över att de inte kan skriva något mer, för allt är redan skrivet. På samma sätt kan jag inte tänka mer, för allt är redan tänkt.
Men vet ni vad ljusningen med det hela är? Ni kan inte turmenska. För just detta som jag tänker nu, det har endast en (eller möjligtvis två) personer i Turmenien tänkt förut. Och tack gode gud för 6000 olika språk! Då kan man tänka samma sak 6000 gånger innan alla tankar är förbrukade på alla språk.
Men allt har en ände (utom mitt fruktlösa jobbsökande. Och väntan på en studentbostad. Och möjligtvis en ljusstråle i universum, men den diskussionen kan vi ta en annan dag.) och även jag får väl något att tänka lite på och skriva lite om. Till exempel om en djävulshand i en micro. (Aha! Cliffhanger! Next time, suckers!)
Dagens visa:
Solid Ground - Lerum Gospel
över och ut.
Don't do drugs!
Yo! You guys ain't doin' drugs, right? Nice, ´cause ya know, that sh*t is so full of sh*t! It's mothaf*cking suicide to put freaking hundreds of bucks into that kinda´ hobby. Ey listen up! Get something awsome instead, Like a freaking car, bitch! Over and out!
(Och där gjorde mitt alter ego, Snoop Duck, en blixtvisit för att proklamera den gamla goda "Spola Kröken", dock på sitt eget vis.)
Men allvarligt talat, spola verkligen kröken, är det egentligen värt det? Det finns så mycket andra (billigare!) sätt att åstadkomma samma meditativa känsla, och detta dessutom utan den smått otrevliga biverkningen Dagen Efter. (Dagen Efter= En liten man har bosatt sig i huvet och bankar från insidan mot skallbenet med en halvmeters hammare + icke önskv'rda minnesförluster + smaken i munnen, det känns helt enkelt som om något krupit in i munnen under natten och dött där.)
So listen up, alla fjortisar i vårt avlånga land! (Fet chans att de läser min blogg, rubriken är på engelska.)
Här är 4 alternativ till Lidl-öl:
¤ Trötthet. Då snackar vi inte efter-skolan-trött. Då snackar vi planerad trötthet, (hrrm hrrm) dygning.
Betyder: somna inte, håll dig vaken, och då helst i grupp. Efter ett tag upplevar man trötthetsvågor, då man måste skutta omkring, vifta med armarna, och sjunga belgiska nationalsången för att inte somna. Man tappar balanssinnet, blir sådär fnittrig som man annars bara blir efter en blöt kväll och får en plötslig lust att krama hela världen.
Bieffekt: Minnesförluster kan förekomma även här. Och trötthet är ju inte så roligt alla gånger, viss slöhet kan förekomma.
¤ Kaffe. Behöver det förklaras? Well..
Betyder: Koffein. Det mest dolda av alla droger. Alla som har levt en natt på enbart kaffe vet vad jag pratar om. Här går det även bra att dricka te eller choklad, effekten blir densamma som när man är trött minus att man är trött. Istället förvandlas man till en duracellkanin som gärna skrattar hysteriskt och länge. Åt allt.
Bieffekt: Man darrar. Vet inte om det är något negativt alla gånger, men en effekt är det. Ger lätt huvudvärk dagen efter, då koffein är vätskedrivande. Ha nära till toalett och drick varannan vatten.
¤ Scouter: Forskarna har ännu inte kommit på exakt vad det är som gör att man blir som man blir på scoutläger. Närmaste gissningen är att det är den oslagbara kombinationen av olika saker:
Betyder: Sömnbrist+ andas in massa rök (från när man lagar mat över eld, cityboy)+ bada i iskallt vatten + spirnga runt och kramas + (och detta är ännu inte bekräftat) förtäringen av diverse svampar.
Bieffekt: Den gröna skjortan, och barr på ställen man inte vill ha det.
Dessutom! Kombinera gärna! Trötthet och kaffe är en favorit, helst tillsammans med scouer för att få en fet-kombo! För tillfället kör jag på trötthet och dålig musik, det är också ett tip. Allt blir mycket roligare till hjärndöd östeuropeisk retro-rap.
Avslutar med ett citat från stjärnan som sjunger "Christmas is all around" i Love Actually:
"Kids, remember. Do not buy drugs! Become a rockstar and get them for free."
Dagens visa:
Back in the days - Gatineau
över och ut.
Ödet
Året var 1912. Min farmors skulle åka och leva Den amerikanska drömmen. Biljetten var bokad och han var klar för avresa då något kom ivägen. Ödet gjorde att han fick aldrig åkte med skeppet som skulle fört honom till USA i april 1912, med skeppet som hette Titanic.
13 år senare får han en dotter, min farmor, som visar sig tycka om friidrott. Där stukar hon foten och blir hemkörd av en stilig ung man som hon sedan gifter sig med.
De får år 1956 en son som bestämmer sig för att den 3 augusti 1985 gå ut och dansa på ett litet ställe i Göteborg. Där dansar även min mor denna kväll och råkar ut för en alldeles särdeles tråkig människa. Mamma vänder sig till killen till höger istället och de börjar prata, och som de säger, det ena gav det andra. 5 år senare föds en flicka den 14 november. (Ja, ni förstår, det är mig som jag syftar på. Alltså jag som sitter och skriver nu. Har alla fattat? Jag? Bra, då går vi vidare.)
Vissa kallar det Gud, andra slumpen och somliga kallar det ödet. Vem vet hur många tillfälligheter det är som gjort att vi befinner oss på just det stället vi är nu med i just denna sinnesstämningen och med just dessa underkläder?
Ägaren till dansstället där mina föräldrar träffades startade klubben som ett minne för hans nyligen bortgångna hustru och kom av en lyckoträff över en schysst lokal till rimligt pris i götet. Kanske.
Min farfar hade just köpt en ny bil och bara letade efter en ursäkt att få köra runt den i Lerum, och där kom min farmor med stukad ankel just den onsdagskvällen. Kanske.
Jag skulle gått av i Alingsås idag men missade hållplatsen och fick åka med till Göteborg. Om jag åkt med lokaltåget från Alingsås hade jag snubblat, slått i huvudet och blivit förlamad från midjan och nedåt. Kanske.
Vad som verkar vara otur kan i själva verket ha varit det viktigaste ögonblicket i ditt liv. Att tänka: "Om det bara blivit såhär istället..." är inte bara korkat, det är ganska farligt också. Som om vi kunde sett vad alternativet skulle blivit...!
Se det hela ur ett nördigt naturvetenskapligt sätt. Så många variabler. Så många tillfällen då livet kunde tagit slut, slått slint eller skakat om hela din framtid. Tillfällen som aldrig inträffade. Du blev inte våldtagen påväg hem från fritidsgården, din mamma lyckades undvika blixthalkan den 3 februari, och alla lyckades vi med bedriften att utvecklas hela vägen från ett litet befruktat ägg till en tänkande (nåja, för det mesta) varelse.
Tillfälligheter? Kanske. Jag tror dock på filosofin "Allt blir som det är meningen att det ska vara". Allt vi gör spelar roll och jag tror att allt man gör med något slags tanke bakom inte gjordes förgäves och att ingen levde förgäves. Jag har en okänd människa någonstans på jorden att tacka för att jag finns till. Hade han inte förhindrat min farmors far från att åka med Titanic hade jag antagligen inte funnits idag... (Da da da dooom... och här tänkte jag mig att en domedags-känsla skulle infinna sig... vete katten om jag lyckades)
Visst visst, jag vet att jag är inne på ett något flummigt ämne, kanske för flummigt för en söndagskväll i lagomlandet Sverige. Men det jag försöker få fram (och som tog mig en halv svenska-uppsats att säga) lyckas Woody Allen (kungen av citat, homosexuell, 80 år gammal) sammanfatta i 13 snygga ord:
"Om du vill få Gud att skratta - berätta för honom om dina planer."
Det är kitschigt, det är hatat och det är sant. Vi har faktiskt ingen som helst aning om vad som kommer hända. Lev i nuet. Det betyder inte att man måste göra saker hela tiden; att du måste lära dig spela gitarr, prata med din gamla mormor eller berätta för bibliotikarien att du älskar henne just precis nu. Nej, det betyder bara att man gör vad som känns rätt för tillfället. Vill du äta isglass och se på Jerry Springer Show - gör det. Livet kommer ändå att fixa till sig till slut.
Det är därför jag får lite klaustrofobiska känslor och andningsbesvär av citat som "Livet är kort - lev det väl", "Ny dag- nya möjligheter" och (det värsta av dem alla) "Carpe Diem!", Man måste inte erövra världen hela tiden, ibland kan man faktiskt bara få vara. Tillfälligheterna kommer ändå och ödet, gud eller slumpen brukar faktiskt (ja faktiskt, gnäll inte nu!) fixa till det mesta ändå i slutet. (Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.)
Dagens visa:
Slow Cheetah - Red Hot Chili Peppers
over and out.
Älskling, jag är med lugg.
När jag ska klippa mig så vill jag ha någon som jag tror tänker på samma våglängd som jag när det gäller frusyrer. Denna gång, när jag sneglade upp på den 50-åriga damen med kort kort mörkbrunt hår och platt rumpa, så undrade jag i mitt stilla sinne om detta skulle sluta med en frisyr á la Peter Jihde eller varför inte en finskan-i-filmkrönikan-frisyr. Med andra ord, katastrof...
Det slår mig alltid hur fort de börjar klippa i håret, det verkar som att alla frisörer i Sverige kör med pang-på-rödbetan-metoden. Tjoff, så var mina dyrt utsparade hårstrån borta. Och ja, jag blev lite rädd när jag kände hur saxen klippte. (Ni vet, det småvibrerar lite i hårbotten och man kände att nu lämnade några celler mig.)
Dock, slutresultatet blev bra. Det kan beskrivas som fetinglugg och uppklippt hår med det längst ner som kan göras rakt, och det är lite page-känsla över det om man plattar allt, fast ändå inte för det är snäppet längre och fluffar man det blir det blir det mer sjuttiotalshippie-rufs över det eller 60-tal blandat med knullrufs.
Beskrivningar är verkligen min grej.
Förutom att jag klippte mig så händer det något annat mycket trevligt idag... (ta da daaam!): Skottdagen!
Idag händer det! Vi får 24 extra timmar att fylla ut med vad vi vill! 24 extra timmar till julafton! 24 extra timmar till sommarlovet! Hipp hipp Hurray! Så, gå nu ut och gör det bästa av dagen och känn er alldeles extra!
Från ett allvarligt ämne till ett annat. På tal om att det är en extra dag till julafton... Ämnet är Julkalendern. Det är smärtfullt att tänka på detta event då de sista åren varit plågsamt dåliga julkalendern-historier... Vi minns Gnuttarna (nja, eller något sådant namn. Gnorklarna? Fripplarna? "Det gör inget, Lipton"). Vi minns pojken med fotbollen på huvudet (hade den någon handling alls?).
Men, deppa inte ihop, gott folk, för jag har sett ljuset i tunneln! En liten fågel viskade i mitt öra att denna jul kommer vi få se inte bara en Anders utan också en Måns! Anders&Måns ska göra det svenskaste vi har kring juletid (med undantag av snapsarna), vår älskade julkalender! Vi älskar våra julkalendrar innerst inne, som ett litet barn. Det är rpecis samma fenomen som med Melodifestivalen. Ett nödvändigt ont, som kanske, med lite tur, i år blir ett nödvändigt gott.
Ha det bra! Och kom ihåg, allt kan hända i rymden!
Dagens visa:
Samson- Regina Spector
over and out
Ted Gärdestad
5 down, 1 to go..
Tiden går fort när man har roligt sägs det, jag kan bara tillägga att tiden går väldigt fort när man springer omkring i tajts och försöker krångla i sig en kjol samtidigt som knyter skor och strippar av sig det svarta linnet och i amma veva tar på sig ett vitt. Självklart springer man förbi hela ensambeln på vägen.
Så har jag haft det hela veckan, och det är jobbitgt, stressigt och alldeles alldeles underbart!
Det handlar alltså om Kulturskolans årliga projekt. Dvs, man sätter ihop folk som kan spela med folk som kan sjunga (och inte kan sjunga också, man är snäll på kulturskolan) och folk som dansar. Sen hittar man ett tema, i år är det (surprise surprise!) Ted Gärdestad! Och ja, jag dansar. Eftersom en blockflöjt inte kändes så aktuellt att ha med, och jag inte vill sjunga inför hmm folk, så blev det till att dansa. Vete katten om det ser bra ut, men kul är det!
Framförallt är det spännande! Jag står ute i kullisserna och funderar på om det ska vara denna föreställning jag råkar knocka flickan bakom i hoppet, eller om man inte ska hinna återfå balansen och köra stagediving in bland alla violinister... Men jag mest funderar ver huruvida kjolen hänger som den ska eller om den lite käckt instoppad får mig att visa lite mer än jag vill visa för hormonstinna åttondeklassare. -.-
Det var ju iochförsig precis det som hände på genrepet, dock var det bara orkestern som fick se mer än de ville... Och alla lärarna...
Och mammorna och papporna som kollade på genrepet...
Men ändå, le och var glad, ty det kunde vart värre! (och jag log och var glad och det blev värre... eller. nja, en blackout är ganska lägligt att få när man dansar solo eftersom ingen ser att det blir fel. Fast, jag är rädd att jag stannade upp sådär serietecknar-klassiskt, med öppen mun och allmänt sovande uttryck i ansiktet... något som kan ha avslöjat mig en aning.)
Jag fortsätter på temat nakenhet, (sex säljer vet vi ju alla) och kommer då osökt att tänka på låten CHAPEAU-CLAQUE (tjapp-å-klack) som vi dansar iförda pumps, nätstrumpbyxor, vit skjorta och hatt.
Endast.
Eller ja, vi har en slips också. Om man säger såhär, publikens fokus flyttades från att ha varit på varit ansikten, en aning neråt. Min kära släkting påpekade att det var nog den bästa dansen! Varför, frågade jag. Jo, öhm, ni var så hmm samspelta! Ja, tänkte jag, det klart att vi var samspelta, det var ju bara att fladdra lite med benen!
Nog om detta. Nu har fem föreställningar spelats och vi har en enda kvar. (5 down 1 to go, get it?) Man får ju hoppas att ingen buar på denna föreställningen iaf, trots att några av våra kära högstadieelever tyckte att det var roligt att göra det på förra. Men men, ni kan ju testa att dansa hemma så får ni se att det faktiskt är lite klurigt. Hela outfiten står här ovanför, kör hårt! Dessutom får ni inte glömma att skorna ska vara oknäppta! Spännet var trasigt så det var inte mycket att göra. (Ett sätt att göra vardagen mer spännande..!)
Nog om detta. Det var den ena av två saker som är annorlunda denna vecka (självklart är fler saker än så annorlunda, men jag vill inte lämna ut precis hela mitt liv till svenska folket... hehe, eller ni två? tre? personer som någonsin kommer slösa bort ert liv på detta.. ;) )
Den andra saken är Lars Winnerbäck kort och gott. Ja jag vet, very 2004 (?) att lyssna på winnerbäck men jag har aldrig påstått att jag är i fas med resten av samhället! Har jag tur kan det klassas som retro.. Annars får jag väl stolt vara den där personen som alltid är "lite efter"... jämt. hehe. Men men, Winnerbäck; Bra låtar som påminner om att det kommer en sommar en gång. Om nu inte växthuseffekten (eller Bush?) hinner paja det med.
Men... tänker du samma som jag B1? (alla i kör: jag tror det B2!) Det är... Sovtajm!
over and out.
Dagens visa:
Solen i ögonen - Lars Winnerbäck
Pers livsregler Del 1
Per har 18 livsregler som han följer. 18 regler alla människor borde följa. Men 18 stycken är många. Det är ju dubbelt så mycket som 9, och hela tredubbelt så mycket som 6. Och kvadraten ur 18 är 4,någonting vilket också är ganska mycket och visserligen är 18 ett reellt jämt tal, men det är ändå....
Ursäkta. Det där var mattenörden i mig som också ville vara med och skriva.
I vilket fall så tänkte jag dela upp de 18 livsreglerna till 9 nu och 9 nästa gång jag sätter mig här och skriver (vilket betyder dagen innan ett annat stort prov) så kommer Del två.
1. Om jag lever ska jag leva och inte vara död.
Enligt Per den viktigaste av dem alla, och jag kan bara hålla med. Lev, för bövelen, lev!
2. Jag måste veta vad jag vill om jag ska kunna bestämma nåt.
Så enkel- så genial. Jag hoppar över denna rätt ofta och upptäcker sedan att jag tog den nedrans osten istället för den jättesöta nallekorven jag egentligen ville ha.
3. Det finns inga dumma. Bara såna som gör dumma saker.
Vi har alla bara sett världen från våra egna pannben. Döm inte någon när du inte vet vad som drev människan.
4. Vi måste prata med varandra. Annars kanske vi glömmer bort hur man gör.
Prata med varandra. Det räknas inte att skvallra, snacka massa bajs, säga hej till brevbäraren eller grymta något till päronen. Prata med varandra. Alla har vi lager, precis som lökar, det är bara att leta lite så hittar man dem.
5. Ät inte den gula snön.
Kommentar onödig.
6. Jag måste älska det jag vill älska. Alltså om jag inte är duktig på det jag vill vara duktig på så får jag lära mig det.
Älska det du älskar och visa det.
7. Det jag tänker om mig själv blir sant. I alla fall för mig själv.
Man är den man tycker att man är.
8. Kan jag inte skämta är jag kanske död innan torsdagen. Och det är nog inte så kul.
Vad säger den engelska dressingen när man öppnar kylskåpet? "No, don't look! I'm dressing!" xD
(OBS, att kunna skämta betyder inte att andra skrattar och det är tur för mig det)
9. Ingen annan behövs för att jag ska kunna känna mina känslor. Alltså: Vem är det som känner? Jag. Vem kan göra nåt åt mina känslor? Jag! Både bra och dåliga, alltså.
Det går inte längre att skylla ifrån sig när jag surar ihop när budget-chokladen är slut på ICA. Jag kan istället göra något åt det och köpa en annan rättvisemärkt choklad (och bli 20 spänn fattigare på kuppen, men nej nej. No hard feelings)
Läs dem, begrunda dem, hämta en macka och läs dem igen.
To be contiuned... (Vilket förövrigt måste vara den mest hatade frasen genom tiderna. Man vill ju inte vänta en hel vecka på att få reda på huruvida det är städtanten eller den nerviga frun som cyanidförgiftade den rike adelsmannen! (Förresten är det aldrig någon av dem. Det brukar sluta med att adelsmannen egentligen var transvestit och förde olaglig handel med röda pennstumpar och därför råkade tugga i sig cyanid, och frun och städtanten hade ett hemligt förhållande sedan 45 år.))
Dagens visa:
Mannen med den vita hatten (16 år senare) - Kent.
over and out.
Relativitetsteorin
En torsdag kan bli världens sämsta dag pga av ett tappat busskort eller bara ett vg i spanska. När man kommer hem är chokladglassen slut och kvar finns bara den där äckliga med päronsmak. Sen utgår Heroes ur tv-programmet till fördel för någon välgörenhetsgala. Humöret körs i botten. Man förstår inte varför Gud, om han finns, bestämt att jag skulle få värsta dagen av alla.
Tvåhundra meter bort i ett radhus får en kvinna bara två knytnävsslag mot halsen, inte en enda mot ansiktet. Hon kan inte förstå sin tur just denna torsdag. Hon lyckas även med konststycket att sätta på tv:n och se ett par minuter på en gala stödd av rädda barnen, medan hennes man snarkar högljutt i soffan. Hon förstår inte sin tur och tackar Gud för att han gett henne en ljusglimt att hålla fast vid...
Allting är relativt.
Det betyder att allt beror av något annat, dvs något anses som bra enbart när något annat är sämre. Allting är verkligen allting. Någon kan vara sådär mega-gulliplutt-snutti-snygg ena dagen för att nästa dag, i annat sällskap, bli en högst ordinär nobody.
Visst är det hemskt?
Alla jämför och rankar. Det går inte att säga att man inte gör det, för det är en instinkt alla människor har. Vi söker alltid efter det bästa. Från början gällde det ju att hitta den hårigaste mannen som kunde hålla barnen varma eller något liknande.
Mjo, kraven har väl ändrats en aning, men förmågan att jämföra sitter alltid där. Och inte bara för människor.
Tänk marsvin. (Jag tänker rätt ofta på marsvin förövrigt, ni skulle bara se min karta över kolets och kvävets kretslopp, där kryllar det av marsvin). Tänk som ett marsvin. Du är hårig och har ingen svans men två framtänder och två fladderöron. Om någon lägger fram ett vackeret krispigt salladsblad och ett (lika gott) men fult och inte lika grönt salladsblad så är det klart som korvspad att du tar det krispiga!
(Kassa liknelser är min grej, det är bara att förstå, acceptera och gå vidare..)
Men vi jämför inte bara människor utan även tillstånd och händelser. Ett tillstånd kallat lycka verkar vara alldeles särdeles populärt. Kruxet med det är att det bara inträffar när något är alldeles särdeles roligt/bra/mysigt.
Vilkt betyder att det är fysiskt omöjligt att alltid vara lycklig. Newtons 25:e lag.
Allt blir vardag så småningom. Man kan väja sig vid nästan allt. Vilket betyder att man hela tiden måste söka nya lyckokickar. Hur tröttsamt blir inte det i längden?
Men något som gör det hela lite lite lättare att bli lycklig är att tänka relativt på ett bra sätt. Tänka på allt vi har som är få förunnat.
Frihet.
Pengar till en hamburgare.
En mamma och pappa.
Eget rum.
Egen mormor.
En frisk kropp.
En hel kropp som inte fått ta tusen slag.
Självförtroende.
Framtid.
Det viktigaste man måste göra i jakten på lycka är att inte ta sina små lyckopiller för givet.
Dagens visa:
Life on Mars- David Bowie.
Bekräftelse
Dessa människor hävdar att de skiter fullständigt i vad andra tycker, att bekräftelse inte betyder någonting för dem. Säg mig, om de skulle leva ensamma i en skog med massa djur, hade de fortsatt att klä sig på det viset, haft håret så eller haft alla åsikter som gjorde folk förbannade?
Jag tror dem, jag tror att de skiter i om små tanter med permanent rynkar på näsan åt deras chockrosa 20 cm höga skor, eller om superkommunisten bara flinar när någon förbipasserande moderat med en fnysning rättar till kostymen. Men om flickan-med-skornas bästa vän skulle bryta ihop av skratt på golvet när hon såg skorna, eller om superkommunistens veganflickvän tyckte han var för extrem och kallblodigt dumpade honom, skulle de då inte bry sig? Skulle de skita i vad andra tyckte?
Jag har blivit kallad cyniker förr, men jag tror att människor ständigt söker någon form av bekräftelse. Det som skiljer oss åt är hus vi tar och emot behåller den när vi väl får den.
Jag har tänkt på det förut, men egentligen går allt tillbaka på hur vi uppfattar oss själva och andra. Människovärde. Ett vackert ord med stor innebörd. Hur många gånger har man inte känt att man egentligen inte förtjänar det man får? Att man är en gräddfilsmänniska som en vän till mig uttryckte det. Någon som glider fram och får massa gratis. En avundsvärd människa men som lätt föraktar sig själv om hon inte tycker hon förtjänar det.
Mitt tips när man känner det som att man är den osäkraste människan i rummet är att tänika på att alla andra också funderar massor. Hur mycket tänker du inte om alla andra som du inte säger? Någon har ett par grymt snygga händer och en annan har ett par öron som du skulle kunna döda för. Alla har vi något att vara stolta över.
Kom ihåg det.
Sen har jag ju en förkärlek för fina meningar så här kommer en:
"När du känner dig helt osynlig, tänk på att det alltid finns någon som tänker på dig innan han somnar"
over and out.
