Drömmar
Jag kommer inte ofta ihåg vad jag drömmer på natten, men när jag gör det brukar de utspela sig i dunkla färger, i gamla övergivna slott och/eller i Trysil.
Den första drömmen jag kommer ihåg är från åldern då jag tyckte om välling och tyckte det var coolt att vara uppe ända till söndagsöppet slutade. (Bedöm åldern själva)
Den börjar med att jag går omkring i djungeln.. Det är en sån där sagoboksdjungel med ljusa pastellfärger överallt. (En viktig detalj är att jag har på mig mitt söta nattlinne med tre kaniner på (med nattlinnen också dessa)).
Plötsligt! En tiger hoppar fram! (Da da da daaamm...!) Men, klok som jag är, så springer jag iväg, och bakom ett hörn så dyker en dörrkarm upp mitt ur tomma intet, en ensam dörrkarm! Så jag hoppar upp på dörrkarmen och sätter mig där och räddar mig undan stora stygga tigern. Slutet gott!
Det kanske bör tilläggas att jag vaknade helt skräckslagen och inte vågade röra mig på hela natten.
Fler drömmar tänkte jag dela med mig av en annan dag (för mycket av det goda, osv osv.)
Dagens visa (okej, den här är lite pinsam):
How come you're the one - Marcus Fagerwall
över och ut.
Cabarét
Eftersom mitt liv numera har valt att snurra kring en sak så är det väl lika bra att jag speglar detta i min blogg, eftersom bloggen på något sätt ska spegla ens liv. (Och fråga inte hur Drugs-biten passar in i den teorin).
Ja. Cabarét. Vad ska man säga? Det är spännande, det är jobbigt, jag har ont i svanskotan, jag har rosa träningsbyxor, jag lever nattliv, jag lever dagliv (samtidigt), vi leker pudlar.
Det är sant, vi har en outfit kallad pudel. Den består av helt vita trikåer (hett? Hell No! Daller-lår? Hell Yeah!) plus sånt där fluffigt blått tyg (som alltid sprider sig överallt) på händer, fötter och som en söt boleroväst. Pricken över i: Hundöron (betyder tofsar precis ovanför öronen á la dagisbarn -95).
Detta kompletterar vi med sminkningen jag skulle vilja kalla Ledsen Fransk Transvestit: Lösögonfransar i regnbågens färger (Pride-smygreklam!) som hänger ner på sidorna (därav ledsen-uttrycket), massa svart överallt (över ögon, under ögon, på näsa, på haka... det hamnar överallt. Dock inte helt frivilligt), toppat med ett helt rakt rougestreck av färgen-gud-glömde och röda läppar. Yummie!
Och igår var det premiär. 365 personer har nu sett mig iförd nyss nämnda outfit (vissa på lite närmare håll efter föreställningen... hoppas jag inte skrämdes alltför mycket) och på något konstigt vänster blev premiären bra ändå.
Det kan ha berott på den überschnygga dekoren (Lutande tornet i Pisa gjort av förpackningar och en himla massa snusdosor (esteter esteter...), tre stora fina Flamingosar (den längsta heter Cornelia förövrigt) och en kristallkrona av spegelglas).
Jag bockar och bugar för alla med den kreativa estetiska talangen!
Framgången kan också ha berott på alla fantastiska sångare och framförallt de 5 cm långa silvriga lösögonfransarna som slutade ovanför ögonbrynen. Man ska aldrig underskatta makten ett par lösögfransar har! Eller tyngen...
Orkestern är ju också hyfsat viktig om man ska vara petnoga, jag tror att intrycket hade blivit ett lite annat utan musik.
Till sist så kan de 30 skådespelarna ha haft något med det hela att göra. Det finns en kilt, en domedagsprofet, en våtdräkt, Min Pung (kinesen), håriga armhålor, svordomar högt och lågt och en wannabe Björn Gustavsson. Mix it up and you'll have yourself a cabarét!
(Hoppas att alla förstod hinten: Se cabarén - eller var en fyrkant! (jag misshandlar uttryck, jag vet.) )
Dagens visa:
Because I got high - Afroman
över och ut.
