My Philosophy

5 down, 1 to go..

Tiden går fort när man har roligt sägs det, jag kan bara tillägga att tiden går väldigt fort när man springer omkring i tajts och försöker krångla i sig en kjol samtidigt som knyter skor och strippar av sig det svarta linnet och i amma veva tar på sig ett vitt. Självklart springer man förbi hela ensambeln på vägen.
Så har jag haft det hela veckan, och det är jobbitgt, stressigt och alldeles alldeles underbart!

Det handlar alltså om Kulturskolans årliga projekt. Dvs, man sätter ihop folk som kan spela med folk som kan sjunga (och inte kan sjunga också, man är snäll på kulturskolan) och folk som dansar. Sen hittar man ett tema, i år är det (surprise surprise!) Ted Gärdestad! Och ja, jag dansar. Eftersom en blockflöjt inte kändes så aktuellt att ha med, och jag inte vill sjunga inför hmm folk, så blev det till att dansa. Vete katten om det ser bra ut, men kul är det!

Framförallt är det spännande! Jag står ute i kullisserna och funderar på om det ska vara denna föreställning jag råkar knocka flickan bakom i hoppet, eller om man inte ska hinna återfå balansen och köra stagediving in bland alla violinister... Men jag mest funderar ver huruvida kjolen hänger som den ska eller om den lite käckt instoppad får mig att visa lite mer än jag vill visa för hormonstinna åttondeklassare.  -.-

Det var ju iochförsig precis det som hände på genrepet, dock var det bara orkestern som fick se mer än de ville... Och alla lärarna...
Och mammorna och papporna som kollade på genrepet...

Men ändå, le och var glad, ty det kunde vart värre! (och jag log och var glad och det blev värre... eller. nja, en blackout är ganska lägligt att få när man dansar solo eftersom ingen ser att det blir fel. Fast, jag är rädd att jag stannade upp sådär serietecknar-klassiskt, med öppen mun och allmänt sovande uttryck i ansiktet... något som kan ha avslöjat mig en aning.)

Jag fortsätter på temat nakenhet, (sex säljer vet vi ju alla) och kommer då osökt att tänka på låten CHAPEAU-CLAQUE (tjapp-å-klack) som vi dansar iförda pumps, nätstrumpbyxor, vit skjorta och hatt.

Endast.

Eller  ja, vi har en slips också. Om man säger såhär, publikens fokus flyttades från att ha varit på varit ansikten, en aning neråt. Min kära släkting påpekade att det var nog den bästa dansen! Varför, frågade jag. Jo, öhm, ni var så hmm samspelta! Ja, tänkte jag, det klart att vi var samspelta, det var ju bara att fladdra lite med benen!

Nog om detta. Nu har fem föreställningar spelats och vi har en enda kvar. (5 down 1 to go, get  it?) Man får ju hoppas att ingen buar på denna föreställningen iaf, trots att några av våra kära högstadieelever tyckte att det var roligt att göra det på förra. Men men, ni kan ju testa att dansa hemma så får ni se att det faktiskt är lite klurigt. Hela outfiten står här ovanför, kör hårt! Dessutom får ni inte glömma att skorna ska vara oknäppta! Spännet var trasigt så det var inte mycket att göra. (Ett sätt att göra vardagen mer spännande..!)

Nog om detta. Det var den ena av två saker som är annorlunda denna vecka (självklart är fler saker än så annorlunda, men jag vill inte lämna ut precis hela mitt liv till svenska folket... hehe, eller ni två? tre? personer som någonsin kommer slösa bort ert liv på detta.. ;) )

Den andra saken är Lars Winnerbäck kort och gott. Ja jag vet, very 2004 (?) att lyssna på winnerbäck men jag har aldrig påstått att jag är i fas med resten av samhället! Har jag tur kan det klassas som retro.. Annars får jag väl stolt vara den där personen som alltid är "lite efter"...  jämt. hehe. Men men, Winnerbäck; Bra låtar som påminner om att det kommer en sommar en gång. Om nu inte växthuseffekten (eller Bush?) hinner paja det med.

Men... tänker du samma som jag B1? (alla i kör: jag tror det B2!) Det är... Sovtajm!

over and out.

Dagens visa:
Solen i ögonen - Lars Winnerbäck