My Philosophy

Året var 1912. Min farmors skulle åka och leva Den amerikanska drömmen. Biljetten var bokad och han var klar för avresa då något kom ivägen. Ödet gjorde att han fick aldrig åkte med skeppet som skulle fört honom till USA i april 1912, med skeppet som hette Titanic.

13 år senare får han en dotter, min farmor, som visar sig tycka om friidrott. Där stukar hon foten och blir hemkörd av en stilig ung man som hon sedan gifter sig med.

De får år 1956 en son som bestämmer sig för att den 3 augusti 1985 gå ut och dansa på ett litet ställe i Göteborg. Där dansar även min mor denna kväll och råkar ut för en alldeles särdeles tråkig människa. Mamma vänder sig till killen till höger istället och de börjar prata, och som de säger, det ena gav det andra. 5 år senare föds en flicka den 14 november. (Ja, ni förstår, det är mig som jag syftar på. Alltså jag som sitter och skriver nu. Har alla fattat? Jag? Bra, då går vi vidare.)

Vissa kallar det Gud, andra slumpen och somliga kallar det ödet. Vem vet hur många tillfälligheter det är som gjort att vi befinner oss på just det stället vi är nu med i just denna sinnesstämningen och med just dessa underkläder?

Ägaren till dansstället där mina föräldrar träffades startade klubben som ett minne för hans nyligen bortgångna hustru och kom av en lyckoträff över en schysst lokal till rimligt pris i götet. Kanske.

Min farfar hade just köpt en ny bil och bara letade efter en ursäkt att få köra runt den i Lerum, och där kom min farmor med stukad ankel just den onsdagskvällen. Kanske.

Jag skulle gått av i Alingsås idag men missade hållplatsen och fick åka med till Göteborg. Om jag åkt med lokaltåget från Alingsås hade jag snubblat, slått i huvudet och blivit förlamad från midjan och nedåt. Kanske.

Vad som verkar vara otur kan i själva verket ha varit det viktigaste ögonblicket i ditt liv. Att  tänka: "Om det bara blivit såhär istället..." är inte bara korkat, det är ganska farligt också. Som om vi kunde sett vad alternativet skulle blivit...! 

Se det hela ur ett nördigt naturvetenskapligt sätt. Så många variabler. Så många tillfällen då livet kunde tagit slut, slått slint eller skakat om hela din framtid. Tillfällen som aldrig inträffade. Du blev inte våldtagen påväg hem från fritidsgården, din mamma lyckades undvika blixthalkan den 3 februari, och alla lyckades vi med bedriften att utvecklas hela vägen från ett litet befruktat ägg till en tänkande (nåja, för det mesta) varelse.

Tillfälligheter? Kanske. Jag tror dock på filosofin "Allt blir som det är meningen att det ska vara". Allt vi gör spelar roll och jag tror att allt man gör med något slags tanke bakom inte gjordes förgäves och att ingen levde förgäves. Jag har en okänd människa någonstans på jorden att tacka för att jag finns till. Hade han inte förhindrat min farmors far från att åka med Titanic hade jag antagligen inte funnits idag... (Da da da dooom... och här tänkte jag mig att en domedags-känsla skulle infinna sig... vete katten om jag lyckades)

Visst visst, jag vet att jag är inne på ett något flummigt ämne, kanske för flummigt för en söndagskväll i lagomlandet Sverige. Men det jag försöker få fram (och som tog mig en halv svenska-uppsats att säga) lyckas Woody Allen (kungen av citat, homosexuell, 80 år gammal) sammanfatta i 13 snygga ord: 
           
                              "Om du vill få Gud att skratta - berätta för honom om dina planer." 

Det är kitschigt, det är hatat och det är sant. Vi har faktiskt ingen som helst aning om vad som kommer hända. Lev i nuet. Det betyder inte att man måste göra saker hela tiden; att du måste lära dig spela gitarr, prata med din gamla mormor eller berätta för bibliotikarien att du älskar henne just precis nu. Nej, det betyder bara att man gör vad som känns rätt för tillfället. Vill du äta isglass och se på Jerry Springer Show - gör det. Livet kommer ändå att fixa till sig till slut.

Det är därför jag får lite klaustrofobiska känslor och andningsbesvär av citat som "Livet är kort - lev det väl", "Ny dag- nya möjligheter" och (det värsta av dem alla)  "Carpe Diem!", Man måste inte erövra världen hela tiden, ibland kan man faktiskt bara få vara. Tillfälligheterna kommer ändå och ödet, gud eller slumpen brukar faktiskt (ja faktiskt, gnäll inte nu!) fixa till det mesta ändå i slutet. (Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.)

Dagens visa:
Slow Cheetah - Red Hot Chili Peppers

over and out.