Ögongodis
Carina Berg - jepp.
Babben Larsson - nejeh.
James McAvoy- yesthanks.
Fredrik Reinfeldt - pff.
Jag har aldrig träffat eller ens sett någon av dessa personer på riktigt, och ändå är jag så stensäker på att jag hellre vill ha James McAvoy (googla, pojkar och flickor, googla) inslagen i rosa papper på min födelsedag än Fredde. Varför?
Veckans heta ämne: Skönhet.
Skönhet - smaka på ordet. Bolla runt det ett tag, gurgla och svälj ner det med lite mjölk.
Skönhet, vad betyder det egentligen? Vad är det som har bestämt att jag föredrar en rak näsa framför en med, ska vi säga, karaktär. Varför anses det snyggare att vara lång (för killar främst) än att vara kort?
Varför tycker jag att en riktigt gosig munktröja på en kille är så många tusen gånger hetare än kostym och skjorta?
Det hela är egentligen märkligt. Hur några annorlunda vinklar i ansiktet kan flytta en människa från jag-vill-ha-dig-24-7-facket till jag-ser-hellre-på-kassa-vänner-avsnitt-än-på-dig-facket.
I tisdags passade jag på att fråga den coola vikarie kemi-tanten varför människor på jorden dessutom verkar dras till olika saker. I en stam i Afrika vinner man flickornas hjärtan i direkt proportion till hur mycket underhudsfett man har. Skickar vi ner Göran P så kommer han nog aldrig hem igen... (I den stammen vinner man också respekt på att hoppa bungyjump, med en stel lian... men det är en helt annan historia. I sverige vinner man visserligen respekt från vissa av att köra runt runt med en moppe utanför en mack hela nätterna.. men det är också en annan historia)
I Asien har man i alla tider hållit mycket hårt på sin bild av skönhet. Där snörades fötterna ihop på alla flickor så att de inte blev längre än typ storlek 30. (Och tack Gud, för att vi inte gör det i Sverige nu! Mina 40-fötter hade aldrig förlåtit mig..!)
Grace och kvinnlig skönhet i form av långt uppsatt hår och vit hud var det guldskimrande idealet.
Men nu, nu ändras deras idealbild. Nu ska det västerländska idealet efterföljas, och vilka metoder många unga asiatiskor tar till är extremt. Benoperationer där man lägger in extra benvävnad för att bli längre - en smärtsam och låångsam process. Upp till ett år tar det att läka (vilket är lite ironiskt, för om man inte rör sig på ett år blir man väl tjock istället...? Men det är väl också ganska västerländskt.) Flickor opererar ögonen för att få bort det typiskt asiatiska hudvecket och därmed se mer amerikanskeuropeeiska ut...
Och jag kan inte bli annat än sorgsen. Jag tycker att bland det vackraste som finns är en riktig vacker asiat. Hon kan bli vacker på ett helt annat sätt än vi kan. Någon som skulle tacka nej till Lucy Liu? Någon?
Självklart finns det någon, någon som tycker att Lucy Liu inte är mycket att hänga i julgranen men som inte kan sluta tänka på Lotta Bromé i en lackklänning och tomtemössa. Mina damer och herrar, här kommer det hatade citatet: Smaken är som baken - delad.
Och det är banne mig sant! Om vi ser oss omkring, människor dras till varandra av de mest varierande anledningar. Så trots alla ideal som vi försöker följa är det ändå ofta våra säregenheter som gör att vi uppmärksammas och blir en del av ett par. Jag vet en flicka som totaldissar killen om han har fula skor, medan en annans högsta prioritering är att pojken i fråga har mjuka öron.
Tough shit, right? Hur mycket vi än försöker bli det ideal som alla älskar, så är det våra saker som gör oss unika folk faller för. (Bla bla bla Kliché efter kliché radas upp, ni märker det va? Ursäkta, men för en gångs skull så håller jag verkligen med klichéerna)
"Men insiiidan då? Man faller ju för vem personen äääär och inte hur den ser ut". Detta sägs ofta av en tjej som matchar en änglalik uppsyn med jordens snyggaste kille i handen.
Jomenvisst, jag skulle kunna dra min politiska korrekthet ett snäpp längre och ta diskussionen om vad som är viktigast, utsida vs insida, men då tror jag att även jag skull få kväljningar och känna mig kvävd av allt gulligull jag-säger-precis-vad-man-borde-shit. Visst kan en fantastisk insida få oss att överge alla våra föreställningar om snyggt, o ja, men jag kände för att vara sådär ytlig ett tag. Okej? snälla?
Nu snackar vi utsida. Hård, kall, men ibland ack så fager.
Kanske är våra hjärnor programmerade att falla för det som är mest lämpat ur överlevnadssynpunkt (evolutionsteorin osv osv), men att det någonstans på vägen mellan Lucy (apmänniskan) och Lucy (assnygga asiaten) blev lite snedvridet.
Hela min hjärnbark skickar starka signaler att munktröjor is teh shit, men den har glömt bort varför.
För all del, det kanske fortfarande finns en mening. En munkjackas luva är ju ypperligt praktiskt att värma och bära omkring nyfödda barn i till exempel, och Johnny Depps långa hår gör ju att han kan kamouflera sig fantastiskt bra bland mc-gäng. En mycket nyttig egenskap för att överleva i USA, må jag säga.
Så vad vi tycker är ubersnyggt är enbart baserat på hur praktiskt det är? Nää, jag tror ändå inte det. På något vis har t o m jag svårt att hitta en överlevnadsfördel med mjuka öron... (men fyll gärna i om ni kommer på något!)
Tänk om det är så att vi bara har fått för oss att någonting är snyggt. Precis som alla på 80-talet fick för sig att stringbody matchat med blå mascara och pudelfriss var snyggt, så kan väl alla de senaste 2000 åren ha fått fel snygghetsideal. Tänk, om vi vaknar en dag och bara känner en oemotståndlig lust att se på riksdagsdebatten enbart för att bevittna hur Lars Leijonborg drar handen genom sitt silversprängda hår och ser oss djupt i ögonen med sina något sneda ögon...
Men på riktigt, lek med tanken. (alltså lek på riktigt) Släpp alla förutfattade meningar du har om vad som är snyggt, och försök att se människor som om alla gick omkring som Mr Universum. Om man säger till sig själv att något är snyggt tillräckligt länge- då blir det också på det viset. Faktum.
Men, medan vi förändrar hela världens bild av skönhet så ta tillfället i akt att på bussen, i stan och i skolorna spana in allt ögongodis som vandrar omkring därute. Människor man uppskattar för att det är godis för ögonen att enbart se på dem.
(I just can't help myself, James. Har jag nämnt att grön sammetsjacka är den nya munkjackan för min del?)
Dagens visa:
I got high - Afroman
over and out.
Babben Larsson - nejeh.
James McAvoy- yesthanks.
Fredrik Reinfeldt - pff.
Jag har aldrig träffat eller ens sett någon av dessa personer på riktigt, och ändå är jag så stensäker på att jag hellre vill ha James McAvoy (googla, pojkar och flickor, googla) inslagen i rosa papper på min födelsedag än Fredde. Varför?
Veckans heta ämne: Skönhet.
Skönhet - smaka på ordet. Bolla runt det ett tag, gurgla och svälj ner det med lite mjölk.
Skönhet, vad betyder det egentligen? Vad är det som har bestämt att jag föredrar en rak näsa framför en med, ska vi säga, karaktär. Varför anses det snyggare att vara lång (för killar främst) än att vara kort?
Varför tycker jag att en riktigt gosig munktröja på en kille är så många tusen gånger hetare än kostym och skjorta?
Det hela är egentligen märkligt. Hur några annorlunda vinklar i ansiktet kan flytta en människa från jag-vill-ha-dig-24-7-facket till jag-ser-hellre-på-kassa-vänner-avsnitt-än-på-dig-facket.
I tisdags passade jag på att fråga den coola vikarie kemi-tanten varför människor på jorden dessutom verkar dras till olika saker. I en stam i Afrika vinner man flickornas hjärtan i direkt proportion till hur mycket underhudsfett man har. Skickar vi ner Göran P så kommer han nog aldrig hem igen... (I den stammen vinner man också respekt på att hoppa bungyjump, med en stel lian... men det är en helt annan historia. I sverige vinner man visserligen respekt från vissa av att köra runt runt med en moppe utanför en mack hela nätterna.. men det är också en annan historia)
I Asien har man i alla tider hållit mycket hårt på sin bild av skönhet. Där snörades fötterna ihop på alla flickor så att de inte blev längre än typ storlek 30. (Och tack Gud, för att vi inte gör det i Sverige nu! Mina 40-fötter hade aldrig förlåtit mig..!)
Grace och kvinnlig skönhet i form av långt uppsatt hår och vit hud var det guldskimrande idealet.
Men nu, nu ändras deras idealbild. Nu ska det västerländska idealet efterföljas, och vilka metoder många unga asiatiskor tar till är extremt. Benoperationer där man lägger in extra benvävnad för att bli längre - en smärtsam och låångsam process. Upp till ett år tar det att läka (vilket är lite ironiskt, för om man inte rör sig på ett år blir man väl tjock istället...? Men det är väl också ganska västerländskt.) Flickor opererar ögonen för att få bort det typiskt asiatiska hudvecket och därmed se mer amerikanskeuropeeiska ut...
Och jag kan inte bli annat än sorgsen. Jag tycker att bland det vackraste som finns är en riktig vacker asiat. Hon kan bli vacker på ett helt annat sätt än vi kan. Någon som skulle tacka nej till Lucy Liu? Någon?
Självklart finns det någon, någon som tycker att Lucy Liu inte är mycket att hänga i julgranen men som inte kan sluta tänka på Lotta Bromé i en lackklänning och tomtemössa. Mina damer och herrar, här kommer det hatade citatet: Smaken är som baken - delad.
Och det är banne mig sant! Om vi ser oss omkring, människor dras till varandra av de mest varierande anledningar. Så trots alla ideal som vi försöker följa är det ändå ofta våra säregenheter som gör att vi uppmärksammas och blir en del av ett par. Jag vet en flicka som totaldissar killen om han har fula skor, medan en annans högsta prioritering är att pojken i fråga har mjuka öron.
Tough shit, right? Hur mycket vi än försöker bli det ideal som alla älskar, så är det våra saker som gör oss unika folk faller för. (Bla bla bla Kliché efter kliché radas upp, ni märker det va? Ursäkta, men för en gångs skull så håller jag verkligen med klichéerna)
"Men insiiidan då? Man faller ju för vem personen äääär och inte hur den ser ut". Detta sägs ofta av en tjej som matchar en änglalik uppsyn med jordens snyggaste kille i handen.
Jomenvisst, jag skulle kunna dra min politiska korrekthet ett snäpp längre och ta diskussionen om vad som är viktigast, utsida vs insida, men då tror jag att även jag skull få kväljningar och känna mig kvävd av allt gulligull jag-säger-precis-vad-man-borde-shit. Visst kan en fantastisk insida få oss att överge alla våra föreställningar om snyggt, o ja, men jag kände för att vara sådär ytlig ett tag. Okej? snälla?
Nu snackar vi utsida. Hård, kall, men ibland ack så fager.
Kanske är våra hjärnor programmerade att falla för det som är mest lämpat ur överlevnadssynpunkt (evolutionsteorin osv osv), men att det någonstans på vägen mellan Lucy (apmänniskan) och Lucy (assnygga asiaten) blev lite snedvridet.
Hela min hjärnbark skickar starka signaler att munktröjor is teh shit, men den har glömt bort varför.
För all del, det kanske fortfarande finns en mening. En munkjackas luva är ju ypperligt praktiskt att värma och bära omkring nyfödda barn i till exempel, och Johnny Depps långa hår gör ju att han kan kamouflera sig fantastiskt bra bland mc-gäng. En mycket nyttig egenskap för att överleva i USA, må jag säga.
Så vad vi tycker är ubersnyggt är enbart baserat på hur praktiskt det är? Nää, jag tror ändå inte det. På något vis har t o m jag svårt att hitta en överlevnadsfördel med mjuka öron... (men fyll gärna i om ni kommer på något!)
Tänk om det är så att vi bara har fått för oss att någonting är snyggt. Precis som alla på 80-talet fick för sig att stringbody matchat med blå mascara och pudelfriss var snyggt, så kan väl alla de senaste 2000 åren ha fått fel snygghetsideal. Tänk, om vi vaknar en dag och bara känner en oemotståndlig lust att se på riksdagsdebatten enbart för att bevittna hur Lars Leijonborg drar handen genom sitt silversprängda hår och ser oss djupt i ögonen med sina något sneda ögon...
Men på riktigt, lek med tanken. (alltså lek på riktigt) Släpp alla förutfattade meningar du har om vad som är snyggt, och försök att se människor som om alla gick omkring som Mr Universum. Om man säger till sig själv att något är snyggt tillräckligt länge- då blir det också på det viset. Faktum.
Men, medan vi förändrar hela världens bild av skönhet så ta tillfället i akt att på bussen, i stan och i skolorna spana in allt ögongodis som vandrar omkring därute. Människor man uppskattar för att det är godis för ögonen att enbart se på dem.
(I just can't help myself, James. Har jag nämnt att grön sammetsjacka är den nya munkjackan för min del?)
Dagens visa:
I got high - Afroman
over and out.
Kommentarer
Postat av: Jonte
nämen vadå?! "jag-ser-hellre-på-kassa-vänner-avsnitt-än-på-dig-facket" KASSA?! du tigger ju stryk hörru! jag ska såå tvinga dig se på vänner med mig! morr..
Postat av: Amanda
Först och främst! sicket hot Jonte ;)passa dig hon kanske ger med sig.. Och sen! Lena öron är livsviktigt!! Hade inte min mor haft det hade jag inte gjort hennes hörselorgan till elefantsize och då kanske hon inte hade hört min desperata ton när jag skäller på henne och egentligen bara behöver tröst - och då hade jag kanske gått och hoppat från närmsta bro och vips! Jag är dödens. Så, livsviktigt var ordet!
Pease out honey
Postat av: Ellen
Skjorta är fan sexigt Annika ^^ men smaken är som baken - stor.
Lucy Liu, är det hon som spelar japanen i Kill Bill? Som är assnygg?
Men du, insidan är ju inte allt, Malin dumpade ju Erik för att han inte var snygg ;)
:*
Trackback
