Bekräftelse
Dessa människor hävdar att de skiter fullständigt i vad andra tycker, att bekräftelse inte betyder någonting för dem. Säg mig, om de skulle leva ensamma i en skog med massa djur, hade de fortsatt att klä sig på det viset, haft håret så eller haft alla åsikter som gjorde folk förbannade?
Jag tror dem, jag tror att de skiter i om små tanter med permanent rynkar på näsan åt deras chockrosa 20 cm höga skor, eller om superkommunisten bara flinar när någon förbipasserande moderat med en fnysning rättar till kostymen. Men om flickan-med-skornas bästa vän skulle bryta ihop av skratt på golvet när hon såg skorna, eller om superkommunistens veganflickvän tyckte han var för extrem och kallblodigt dumpade honom, skulle de då inte bry sig? Skulle de skita i vad andra tyckte?
Jag har blivit kallad cyniker förr, men jag tror att människor ständigt söker någon form av bekräftelse. Det som skiljer oss åt är hus vi tar och emot behåller den när vi väl får den.
Jag har tänkt på det förut, men egentligen går allt tillbaka på hur vi uppfattar oss själva och andra. Människovärde. Ett vackert ord med stor innebörd. Hur många gånger har man inte känt att man egentligen inte förtjänar det man får? Att man är en gräddfilsmänniska som en vän till mig uttryckte det. Någon som glider fram och får massa gratis. En avundsvärd människa men som lätt föraktar sig själv om hon inte tycker hon förtjänar det.
Mitt tips när man känner det som att man är den osäkraste människan i rummet är att tänika på att alla andra också funderar massor. Hur mycket tänker du inte om alla andra som du inte säger? Någon har ett par grymt snygga händer och en annan har ett par öron som du skulle kunna döda för. Alla har vi något att vara stolta över.
Kom ihåg det.
Sen har jag ju en förkärlek för fina meningar så här kommer en:
"När du känner dig helt osynlig, tänk på att det alltid finns någon som tänker på dig innan han somnar"
over and out.
My Philosophy
Grattis!
Du har hittat fram till en alldeles ny och fräsch blogg, helt nyfödd faktiskt.
Jag är en 17-årig (nåja, snart) kvinna/flicka/underbarn från liten förort utanför stor stad med en vilja att dela med sig av sina åsikter till en liten del av omvärlden. Vanligtvis brukar jag vara ett år före eller ett år efter med trender. För tre år sedan var jag den enda i ett par solglasögon i vit plast från det ljuva åttiotalet, men några år senare gick alla omkring i sådana. Synd bara att ingen kom ihåg att jag hade sådana ett år innan trendnissarna. LIfe's a bitch sometimes.
Denna gång är jag dessvärre ett år sen. Trendnissarna har been there, done that redan och det är nu jag känner att jag vågar haka på den utgående trenden att Blogga.
Bloggen min kommer handla om saker jag går och tänker på, saker som händer mig och lite filosofier jag har.
"Förväntar man sig ingenting blir man inte besviken"
En liten melankolisk filosofi som dessvärre stämmer ganska bra. Jag skulle aldrig drömma om att lova vitt och brett att här kommer världens bästa bloggare! axel schulman kan stoppa upp sin blogg där solen inte skiner!
Det är inte min stil. Jag börjar hellre på botten och jobbar mig sakta uppåt. Låter aldrig någon tro att jag är mer än vad jag kan bevisa. Hade Mia Thörnblom varit här, författaren till Självkänsla nu! hade hon antagligen trängt in mig i ett hörne och väst hotfullt: "Du skulle bara våga underskatta dig själv! Man måste trooo på sig själv och alla andra ska trooo på dig utan att du ska behöva bevisa något!"
Men sorry, Mia. Ännu har jag inte känt att någon blivit besviken för att jag sagt mig vara något jag inte är, så jag håller mig kvar vid den filosofin.
(Här tänkte jag att jag på ett smidigt sätt skulle gå från filosofier till att prata om motton, men eftersom jag a) inte är helt klar över skillnaden mellan de båda och b) inte blivit tillräckligt bra på smidiga övergångar än så får ni helt enkelt ta det för vad det är. En skitkass övergång)
Mitt motto i livet lyder som följer (hrrm,hrrm here it goes.) Good Times and Bad Times.
Det är mycket enkelt. jag har alltid haft lätt för att tro att jag alltid kommer att vara kvar i den situation jag befinner mig i. (Kön i kassan kommer aldrig ta slut och jag kommer dö en mycket långsam död inne på HM's damavdelning, februari fortsätter i all oändlighet och våren kommer utgå detta år osv osv.) Men det var då jag kom på det, man har både bra och dåliga stunder.
Jag ser hur ni himlar med ögonen och tänker att herregud, kom hon inte på det förrän efter 16 år måste det vara ganska tomt bland hennes små grå celler. Kanske är jag bara sorgligt trögtänkt ibland men det tog mig 16 år att förstå det. När man har en tuff period är det abra att ta varje dag som den kommer, andas in och andas ut regelbundet. Det kan inte fortsätta för alltid och förr eller senare så blir det bra igen.
Egentligen borde man skratta år hur vi människor tror att vi styr över våra liv. Fundera på ordet slump ett tag. Tänk om inte din mormor träffat din morfar på det där fiket för 60 år sedan. Eller om du aldrig sprungit på din barndomsvän som sedan blev ditt livs kärlek, på den där bion i Norrtälje. Jag tror att mycket styrs av slumpen och då gäller det bara att hålla sig vid medvetande när livet suger getpung och bredbandet ligger nere.
Överlev bara.
Det kommer bättre tider. När man har nått botten, när man ligger där och kippar efter luft, då finns det bara en väg att gå och det är Uppåt.
Dagens visa:
My philosophy- Ben Folds Five
over and out.
