My Philosophy

Yo! You guys ain't doin'  drugs, right? Nice, ´cause ya know, that sh*t is so full of sh*t! It's mothaf*cking suicide to put freaking hundreds of bucks into that kinda´ hobby. Ey listen up!  Get something awsome instead, Like a freaking car, bitch! Over and out!

(Och där gjorde mitt alter ego, Snoop Duck, en blixtvisit för att proklamera den gamla goda "Spola Kröken", dock på sitt eget vis.)

Men allvarligt talat, spola verkligen kröken, är det egentligen värt det? Det finns så mycket andra (billigare!) sätt att åstadkomma samma meditativa känsla, och detta dessutom utan den smått otrevliga biverkningen Dagen Efter. (Dagen Efter= En liten man har bosatt sig i huvet och bankar från insidan mot skallbenet med en halvmeters hammare + icke önskv'rda minnesförluster + smaken i munnen, det känns helt enkelt som om något krupit in i munnen under natten och dött där.)

So listen up, alla fjortisar i vårt avlånga land! (Fet chans att de läser min blogg, rubriken är på engelska.)

Här är 4 alternativ till Lidl-öl:

¤ Trötthet. Då snackar vi inte efter-skolan-trött. Då snackar vi planerad trötthet, (hrrm hrrm) dygning. 
        Betyder: somna inte, håll dig vaken, och då helst i grupp. Efter ett tag upplevar man trötthetsvågor, då man måste skutta omkring, vifta med armarna, och sjunga belgiska nationalsången för att inte somna. Man tappar balanssinnet, blir sådär fnittrig som man annars bara blir efter en blöt kväll och får en plötslig lust att krama hela världen. 
        Bieffekt: Minnesförluster kan förekomma även här. Och trötthet är ju inte så roligt alla gånger, viss slöhet kan förekomma.

¤ Kaffe. Behöver det förklaras? Well..
       Betyder: Koffein. Det mest dolda av alla droger. Alla som har levt en natt på enbart kaffe vet vad jag pratar om. Här går det även bra att dricka te eller choklad, effekten blir densamma som när man är trött minus att man är trött. Istället förvandlas man till en duracellkanin som gärna skrattar hysteriskt och länge. Åt allt.
       Bieffekt: Man darrar. Vet inte om det är något negativt alla gånger, men en effekt är det. Ger lätt huvudvärk dagen efter, då koffein är vätskedrivande. Ha nära till toalett och drick varannan vatten.

¤ Scouter: Forskarna har ännu inte kommit på exakt vad det är som gör att man blir som man blir på scoutläger. Närmaste gissningen är att det är den oslagbara kombinationen av olika saker:
        Betyder: Sömnbrist+ andas in massa rök (från när man lagar mat över eld, cityboy)+ bada i iskallt vatten + spirnga runt och kramas + (och detta är ännu inte bekräftat) förtäringen av diverse svampar.
        Bieffekt: Den gröna skjortan, och barr på ställen man inte vill ha det.

Dessutom! Kombinera gärna! Trötthet och kaffe är en favorit, helst tillsammans med scouer för att få en fet-kombo! För tillfället kör jag på trötthet och dålig musik, det är också ett tip. Allt blir mycket roligare till hjärndöd östeuropeisk retro-rap.

Avslutar med ett citat från stjärnan som sjunger "Christmas is all around" i Love Actually:
"Kids, remember. Do not buy drugs! Become a rockstar and get them for free."

Dagens visa:
Back in the days - Gatineau

över och ut.

~Kärlek är bara massa kemikalier som gör att man blir kåt och konstig~

Jag älskar citat. Verkligen. Här är ett till.

~Folks, alla har vi våra kärleksaffärer. Jag har stängt min.~

Och. Ärligt talat.

~Hade några alls blivit förälskad om de inte hört talas om kärleken?~

Dagens visa:
Romeo and Juliet - The Killers

över och ut.

Året var 1912. Min farmors skulle åka och leva Den amerikanska drömmen. Biljetten var bokad och han var klar för avresa då något kom ivägen. Ödet gjorde att han fick aldrig åkte med skeppet som skulle fört honom till USA i april 1912, med skeppet som hette Titanic.

13 år senare får han en dotter, min farmor, som visar sig tycka om friidrott. Där stukar hon foten och blir hemkörd av en stilig ung man som hon sedan gifter sig med.

De får år 1956 en son som bestämmer sig för att den 3 augusti 1985 gå ut och dansa på ett litet ställe i Göteborg. Där dansar även min mor denna kväll och råkar ut för en alldeles särdeles tråkig människa. Mamma vänder sig till killen till höger istället och de börjar prata, och som de säger, det ena gav det andra. 5 år senare föds en flicka den 14 november. (Ja, ni förstår, det är mig som jag syftar på. Alltså jag som sitter och skriver nu. Har alla fattat? Jag? Bra, då går vi vidare.)

Vissa kallar det Gud, andra slumpen och somliga kallar det ödet. Vem vet hur många tillfälligheter det är som gjort att vi befinner oss på just det stället vi är nu med i just denna sinnesstämningen och med just dessa underkläder?

Ägaren till dansstället där mina föräldrar träffades startade klubben som ett minne för hans nyligen bortgångna hustru och kom av en lyckoträff över en schysst lokal till rimligt pris i götet. Kanske.

Min farfar hade just köpt en ny bil och bara letade efter en ursäkt att få köra runt den i Lerum, och där kom min farmor med stukad ankel just den onsdagskvällen. Kanske.

Jag skulle gått av i Alingsås idag men missade hållplatsen och fick åka med till Göteborg. Om jag åkt med lokaltåget från Alingsås hade jag snubblat, slått i huvudet och blivit förlamad från midjan och nedåt. Kanske.

Vad som verkar vara otur kan i själva verket ha varit det viktigaste ögonblicket i ditt liv. Att  tänka: "Om det bara blivit såhär istället..." är inte bara korkat, det är ganska farligt också. Som om vi kunde sett vad alternativet skulle blivit...! 

Se det hela ur ett nördigt naturvetenskapligt sätt. Så många variabler. Så många tillfällen då livet kunde tagit slut, slått slint eller skakat om hela din framtid. Tillfällen som aldrig inträffade. Du blev inte våldtagen påväg hem från fritidsgården, din mamma lyckades undvika blixthalkan den 3 februari, och alla lyckades vi med bedriften att utvecklas hela vägen från ett litet befruktat ägg till en tänkande (nåja, för det mesta) varelse.

Tillfälligheter? Kanske. Jag tror dock på filosofin "Allt blir som det är meningen att det ska vara". Allt vi gör spelar roll och jag tror att allt man gör med något slags tanke bakom inte gjordes förgäves och att ingen levde förgäves. Jag har en okänd människa någonstans på jorden att tacka för att jag finns till. Hade han inte förhindrat min farmors far från att åka med Titanic hade jag antagligen inte funnits idag... (Da da da dooom... och här tänkte jag mig att en domedags-känsla skulle infinna sig... vete katten om jag lyckades)

Visst visst, jag vet att jag är inne på ett något flummigt ämne, kanske för flummigt för en söndagskväll i lagomlandet Sverige. Men det jag försöker få fram (och som tog mig en halv svenska-uppsats att säga) lyckas Woody Allen (kungen av citat, homosexuell, 80 år gammal) sammanfatta i 13 snygga ord: 
           
                              "Om du vill få Gud att skratta - berätta för honom om dina planer." 

Det är kitschigt, det är hatat och det är sant. Vi har faktiskt ingen som helst aning om vad som kommer hända. Lev i nuet. Det betyder inte att man måste göra saker hela tiden; att du måste lära dig spela gitarr, prata med din gamla mormor eller berätta för bibliotikarien att du älskar henne just precis nu. Nej, det betyder bara att man gör vad som känns rätt för tillfället. Vill du äta isglass och se på Jerry Springer Show - gör det. Livet kommer ändå att fixa till sig till slut.

Det är därför jag får lite klaustrofobiska känslor och andningsbesvär av citat som "Livet är kort - lev det väl", "Ny dag- nya möjligheter" och (det värsta av dem alla)  "Carpe Diem!", Man måste inte erövra världen hela tiden, ibland kan man faktiskt bara få vara. Tillfälligheterna kommer ändå och ödet, gud eller slumpen brukar faktiskt (ja faktiskt, gnäll inte nu!) fixa till det mesta ändå i slutet. (Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.)

Dagens visa:
Slow Cheetah - Red Hot Chili Peppers

over and out.

"Ärade medmänniskor, Herr Gud, den grå massan och media, jag tänkte inleda detta lilla möte med att läsa en motion inlämnad från... Jaha, där ser man, bloggaren själv. Here it goes (hrrm hrrrm):
 
'Bloggaren kräver att vårt land får upp ögonen på vad som förssiggår i landet. Jag tänker mig övervakningskameror, inopererade chip och punktmarkering av potentiella samhällsfaror, såsom fyllon, mäklare och fjortisar. Dock, om detta skulle visa sig ogenomförbart inom en snar tidsperiod så yppar jag på en annan lösning. Nämligen att varje dag gå in på www.tjuvlyssnat.se och se vad som egentligen sägs i vårt avlånga land. Tack för mig.'

Ärade medmänniskor, det är bara att föja rådet eftersom vi alla vet lever vi egentligen i en diktatur och den som inte lyder får smisk."

Vill ni ha ett eget upplevt smakprov så behöver ni bara använda ögonmusklerna (som förövrigt är de enda musklerna som inte sitter fast i ett ben. (Intresseklubben behöver matrial till nästa årsmöte)) och förflytta ögonen lite nedåt. Ser ni eran mage är ni för långt ner.

Bergakungen idag 17.55 i godiskön.

Ett sällskap på fyra personer står i kön då två killar går iväg en bit bort, vilket lämnar kvar en kille och en tjej, båda ~17.
Tjej (ser överlägsen ut hela samtalet)´: Jaha, så vad heter du då?
Killa: Sebbe... och du är Carro?
Tjej: Jaa. Var går du nånstans?
Kille: Men, vi går ju på samma skola.
Tjej: Jaha? Aldrig sett dig förr.
Kille: Jo, men du vet, jag går i Bruce's klass..? Jag var ju den enda som bjöd dig på popcorn den där kvällen!
Tjej: Nä, det kommer jag inte ihåg. Vilka sa du att du kände?
Kille (lätt förtvivlad): Bruce och Nisse och dom... Men på LANet då? Du lånade ju min sovsäck och kudde och mina grejer och sov i dom!
Tjej (totalt uttråkad röst) Nepp, inget minne av det... Dessutom är du en sån som ser ut som alla andra. Jag kommer inte ihåg sånt.
Kille (helt uppgiven):... så, ska du ha en gott och blandat eller?

Tänk vad mycket underbara människor det finns!

Efter denna underbara tjuvlyssning slog vi oss ner i biosalongen, som lätyt är mitt top fem favorit-ställen i världen. Det är stämningen som gör det. Bekväma stolar, godispåsprassel, det faktum att man har någon annans fötter vid huvudet, lite lätt nackspärr om man sitter för långt fram... kan man annat än älska det? Denna gång fick vi en bonus i form av en lätt överviktig man i sina bästa år på platsen bredvid mig, och han gick dessutom själv. Han visslade med i musiken och skrattade högt åt skämten. Och när det inte var något skämt med. Sen efteråt satt han kvar, själv, och pratade för sig själv om eftertexterna (han och hans fem väskor). Jag säger som i älghistorien (se ltie längre ner): Den bor nog där.

Själva filmen, Sweeney Todd, var bra, mycket bra. Tim Burton har en känsla för det där med kostymfilmer från gammeltiden (tidigt nittonhundratal) där en närmast svartvit tillvaro blandas med blod. Mycket blod.

Se den.

(Älghistorien:
Två älgar sitter i en gran när det landar ett ufo i trädet bredvid.
Dena ena älgen till den andra: "Den bor nog där".)

Humor.

Det var allt för idag.

Dagens visa:
Lena 60 - Hästpojken.                 

(Senpubertala texter framförda av målbrottsröst och allmänt gbg-sound är underskattat.   Ska helst mixas med lite melankoli och/eller sprit.)

over and out.